Hejsan

Här har ni bilder på mina första benvärmare..

Som ni kan se var d inte helt enkelt att sy ihop dom helt jämt, men jag är rätt nöjd ändå och sömmen ska ändå vara på insidan så förhoppningsvis kommer mina små missar inte att synas.

Hoppas ni tycker om dom.

Så.... Jag är död.

Jaha kanske ni tänker nu... Det va ju en lite märklig inledning.

Och det kanske ni har rätt i.. Men detta är MIN berättelse och jag har valt att börja den med det faktum att jag är alltså död...

Hmf kanske ni tänker nu.. Detta verkar vara en sån där märklig historia.. Undra om jag verkligen är så intresserad av att läsa den..

Och det är ett beslut ni själva måste ta.. Jag kan inte garantera att den kommer att falla er i smaken.. Jag är nog inte världens mest intressanta människa.. Eller borde jag kalla mig spöke? mr spöke kanske?

Men hur som helst..

Jag är död..

Jag har alltid vetat att jag skulle dö..

Kanske inte direkt så chockerande tanke tycker ni.. För vi ska ju alla dö.. Och jo.. d har ni rätt i.

Men jag har alltid kännt som att jag inte är levande på ett sätt..

Som att jag aldrig riktigt passat in bland er "levande" människor.

Så jag visste redan från det jag var liten att jag aldrig skulle bli gammal..

Inte för att jag nu var särskilt ung när jag dog. 28 år var jag.. Nästan 29.

Inga barn och ingen flickvän som sörjde mig.

Klart att min familj och mina vänner tyckte det var tragiskt när jag dog..

Men jag tror inte att dom heller blev särskilt förvånade över att jag dog så ung.

Jag menar nu inte att jag på nåt sätt hade ett dåligt liv.

Jag hade en fin uppväxt med en trevlig familj.

Ett jobb som var hur tråkigt och menlöst som helst men arbetskompisarna var roliga.

Jag hade en rätt ok lägenhet och i allmänhet ett rätt hyffsat liv.

Men nu är det slut.

Finito.

Tack och hej liksom.

Så hur gick d till kanske era morbida hjärnor funderar...

Jag tar inte illa upp.

Jag hade oxå frågat om jag hade träffat på nå som var död..

Jamenar.. Hur ofta får man den chansen?

Det var en helt vanlig dag..

Jag tror det var en måndag.. Möjligen en tisdag.

Vet du inte ens det kanske ni nu tänker..

Men alla dagar är ju den andra lik så inte så lätt att veta.. Och när du är död så betyder dom ju ännu mindre.

Hur som helst var jag på väg hem från jobbet.

Det var en rätt trevlig dag så jag var lite i min egna lilla värld..

Och vips när jag gick över vägen så kom det en bil..

Och pang..

Död...

Nu var det kanske inte så odramatiskt som ni kanske tror..

Det gjorde ont.

Milt sagt..

Först låg jag bara där..

WTF liksom..

Sen skrek jag..

Massor.

Det var folk överallt..

Några av dom skrek oxå..

Nån grät..

Vissa såg bara nyfikna ut..

Dom drog i mig..

Försökte flytta på mig.

Sen skrek jag inte längre.

Det blev liksom luddigt.

Som när man har druckit på tok för mycket..

Jaha, minns jag att jag tänkte..

Så nu dör jag ändå..

Men här kommer den stora överraskingen.

Jag hade ju liksom väntat mig att nåt skulle hända..

Ni vet det där ljuset som alla pratar om..

Kanske inte GUD eller så..

Men nåt iallafall..

Nåt som visar att TA DA...... DU ÄR DÖD, välkommen till andra sidan.. Eller nåt sånt..

Men tji fick jag..

Inte ens så mycket som en duva fick jag se.. Inga döda släktingar som kom och mötte mig med utsträckta armar..

Inte ens nån djävul eller nåt.. (Ja jag erkänner.. jag var ingen ängel medan jag levde)

Jag bara ställde mig upp från min döda kropp som nu låg på en bår och var på väg in i en amublans.

Det första jag la märke till (förutom det uppenbara att jag inte riktigt var mig själv) var att det känndes annorlunda på nåt vis..

Nu kanske ni suckar och tycker att d är väl självklart det känns annorlunda när man är död.. Konstigt vore väl annars?

Det var lite som att jag hade hamnat i en lite för blaskig svartvit akvarell..

Allt var lite suddigt i kanterna.. Lite uttdraget så att säga.. NI vet... som man kan se ibland i vissa bilreklamer på tv? Typ så ser världen ut när man är död..

Iallafall min värld..

Jag tittade mig runt omkring.. Och funderade.. Jaha.. nu då?

Det är inte så lätt att vara död som man skulle kunna tro.

Tänk efter.. Vips så är man alldeles ensam.. och inte nog med det.. Man har förlorat hem jobb vänner och familj i ett svep.

Och som död skaffar man inte en ny lägenhet hur som helst.

Det var typ så jag funderade när jag försökte gå där ifrån.

Har du nån gång drömt att du har gått? inte alltid så lätt alla gånger att gå i en dröm (iallafall inte i mina drömmar, men jag kanske har konstiga drömmar)

Jag fick nästan dra mig fram i början.. Inte för att det nu fanns nåt att hålla fast i..

Men det var som att gå i midje högt vatten. Det gick framåt men inte gick det fort.

Jag gick runt en stund, viftade med armarna framför näsan på människor jag mötte, men det var naturligtvis ingen som såg mig.. Jag ropade men ingen reagerade. Det var tom en kvinna med en barnvagn som gick rätt igenom mig.. Jag kände mig äcklad.. 

plötsligt befann jag mig på en buss station.. Jag ryckte på axlarna och gick in..

Till min stora förvåning kunde jag öppna dörren, även om den inte kändes som en vanlig dörr.. Det var lite otäckt om jag ska vara ärlig.

Men jag gick iallafall in och satte mig ner för att fundera över vad i hellskotta skulle jag göra nu...

När jag satt där och funderade över mitt nya "liv" så hör jag plötsligt en röst..

Jag hade inte märkt att nån komit fram till mig..

-Så du är död? frågade han.

-Jaaa.. Det verkar så, sa jag..

-Var det nyligt?

-Jooo... Bara en stund sen..

-Välkommen till vänthallen.

Minns du mig ännu min vän?

fast det var så länge sen?

Kommer du ihåg mig från förr?

Vi kysstes passionerat vid din dörr.

Minns du, min ljuva susanne

Hur du satte mitt hjärta i brann?

Jag minns vår kärleks natt.

Det är min vackraste skatt.

Men redan nästa kväll,

Gav din far mig en smäll.

Tyvärr var jag allt för svag..

Jag flydde redan följade dag..

Men mitt hjärta fann ingen tröst.

Jag förföljdes av din röst.

Jag har kommit tillbak till din stad.

Säg mig blev du glad?

Mitt hjärta behöver ett svar,

Finns din kärlek för mig ännu kvar?

Du var alltid min hjärtas mö,

Jag har kommit tillbaks för att dö...

Ps "melodin" är kärleksfullt lånad från "under en filt i madrid" (ps2 den borde ni höra)