Happy Halloween!

Jag vill be om ursäkt för att jag inte har skrivit på länge.

Jag försöker fortfarande bestämma hur jag ska göra för att gå vidare med min novell.

Har ni tankar eller åsikter om den får ni gärna skriva det. =)

Under tiden får ni gärna kolla in mina Länktips.

Ha det bäst så länge.

Jens lyfte åter igen blicken för att titta på henne där hon satt och arbetade.

Hon satt och tecknade för "Lilla blå".

Det var deras tredje bok om Lilla blå men deras första som gifta.

Dom två första böckerna hade blivit väldigt bra mottagna både av sjukhuset, kritiker, vuxna och framförallt av barnen.

Ibland sträckte hon på sig och strök sig omedvetet över magen.

Han ryknade på ögonbrynen.

Hon hade vart sjuk länge nu och han var orolig över henne.

Hon såg så blek ut där hon satt.

Han log.

Men så vacker på samma gång.

Han var glad han hade tagit ledig idag.

Såna här dagar ska man vara rädd om.

Nu hade hon iallafall vart hos läkaren.

Han hade övertalat henne att gå för några dagar sen.

Telefonen ringde och hon svarade.

Han hörde bara hennes del.

-Ja det är jag.

-Okey vad visade dom?

-Är ni säker?

-Vänta måste skriva upp.

-Måndag kl13:15.

-Vi ses då.

-Tack så mycket. Hej då.

Hon satte sig igen.

Han väntade.

Hon ställde sig upp.

Såg ännu blekare ut än innan.

-Vad sa dom? han var orolig.

Det var väl inget allvarligt?

Hon svarade inte utan tittade bara ut genom fönstret.

Hon vände sig om mot honom med tårar i ögonen.

-Älskling? Vad är det? Oroa dig inte vi klarar allt!

Hon snyftade till och gick fram till honom.

Satte hans hand försiktigt över magen.

-Älskling. Vi ska ha barn. Hon log genom tårarna.

-Är dom säker? jamenar du ska ju inte kunna få barn.

-Dom är säker. Det är ett mirakel!

Dom tittade på varann.

Så mycket mirakel var det nog inte.

Dom hade blivit utvalda.

-Välkommen hem baby blå, sa hon.

Han log och kramade om henne.

-Välkommen hem lilla blå.