I vanliga fall hade dom tre utgjort en ytterst ovanligt och märklig syn som fått många att tappa hakan och skrattande frågat sig vad som var på gång.

Men detta var inte några vanliga tider längre.

Man höjde fortfarande på ögonbrynen åt denna ovanliga trio men det var bistra miner man gjorde.

Hur illa ställt måste det inte vara när en Dvärg och Vätte färdas tillsammans på landet och dessutom har med sig en Älva?

Men detta är ett bondesamhälle.

Hårda tider är endel av vardagen.

Man har sett både krig och svält och råkat på både vilddjur och rövarband.

Men denna okända ondska hade spridit en bisterhet över världen på samma sätt som vintern sprider sin kyla.

Barnen sprang fortfarande omkring och skrattade och lekte som barn alltid gör, men även där fanns det en känsla av allvar.

Om föräldrarna kallade, eller dom blev tillsagda att lugna ner sig eller hjälpa till, var barnen ovanligt snabba på att lyda och lyssna.

Ting, Dwarg och mäster Esa hade nu varit på resande fot i några veckor.

I början hade Ting envisats med att flyga brevid vagnen som drogs av en *Shil'so, dvärgarnas egna ras, men efter att hennes fladdrande skrämt den stackars ponnyn tre gånger så pass att den skenade, hade Dwarg tvingat henne att åka i vagnen.

Naturligtvis hade den lilla Älvan inte klarat av att sitta still i vagnen i mer än fem minuter utan flugit upp och satt sig på ponnyns bakdel med framsidan vänd mot sina reskamrater.

Dwarg himlade än en gång med ögonen och undrade hur han skulle överleva hela resan med Tings ständiga frågor och nyfikenhet.

Hon tittade på honom.

-Vad har jag missat nu då? frågade Dwarg trött.

-Jag sa, började Ting med sin alltid lika glada röst, att det börjar bli mörkt och att vi borde kanske stanna och ordna lägret inför natten. Det blir regn.

-Regn? sa Dwarg frågande och tittade på den molnfria himlen.

-Bara en svagsint skulle ifrågasätta en Älva när det gäller vädret, sa mäster Esa.

Ting gav upp ett porlande skratt och fladdrade med vingarna.

-Nu har du snart skrämt ponnyn igen, varnade Dwarg.

Ting fällde skuldmedvetet ihop vingarna. Hon hade fortfarande dåligt samvete över sista gången den stackars ponnyn skenade. Hela ekipaget hamnade i en bäck och vagnen hade vart nära att välta.

Men oj vad hon hade skrattat åt Dwarg och mäster Esa som blev alldeles blöta.

Men ponnyn var en annan sak. Hon hade aldrig förlåtit sig själv om den snälla fina ponnyn, som förresten heter Siljenhov efter en siljenfärgad strumpa på ena bakbenet, hade skadats av hennes tanklöshet.

Dom hittade en vacker glänta inte så långt ifrån en bäck.

Ting flög omkring och hämtade torra kvistar till brasan och hittade lite annat smått och gott på vägen till deras kvällsmål.

Mäster Esa och Dwarg tog *först hand om Siljenhov och sen gjorde dom iordning lägret för natten.

Dom satt där mätta och belåtna och blickade in i elden när dom hörde åskan i fjärran och snart föll också regnet.

Dwarg tittade mot Ting som svarade med att räcka ut tungan och göra en lustig grimars.

Till allas förvåning, även sig själv, brast han ut i skratt.

Sen satt dom alla där och skrattade i regnet.

Och det kändes så skönt att skratta tillsammans.

Siljenhov i sin tur tittade på dom som att dom hade förlorat all vett och sans, vilket naturligtvis bara fick dom att skratta ännu mer.

Dwarg kom på sig själv med att tänka att han skulle sakna dessa nya vänner när äventyret var över.

Det var nåt med den lilla Älvans fria själ och mäster Esas klara sinne som fick hans dystra själv att glädjas på ett sätt som han trott att han hade glömt för länge sen.

På natten låg dom alla ihopkurade i vagnen.

Regnet smattrade mot taket men det höll dom tre kamraterna torra och varma.

Mäster Esa tittade sömning på Ting, hon låg som vanligt inärheten av Dwarg som snarkade gott. Vätten log för sig själv. Strax därefter sov han oxå.

När gryningen kom blev dom som vanligt väckta av Ting som flög runt som en galen humla, som försökte få upp dom så fort som möjligt. Hon var mer än redo för att påbörja en ny dag och därmed ett nytt äventyr.

Luften var frisk och klar efter regnet och på gräset och löven i träden glittrade dom kvarvarande regndroppar som stjärnor i morgonsolen.

En klar regnbåge fick Ting att klappa i händerna och utbrista ett långt -Ååååååh av hänförelse.

Siljenhov frustade lätt och krafsade med hoven och var oxå redo att påbörja en ny dag. Så länge han fick lite hö först förstås.

*Shil'so är dvärgarnas egna ras. Namnet betyder helt enkelt "mångsidigponny" eftersom dom inte bara passar i gråttorna utan även som ridponnys och att dra vagnar.

*Både Dvärgar och Vättar är kända för sin goda hand med hästar. Dvärgar och vättars storlek gör att dom är mer beroende av djuren än många andra folk. Deras kärlek till djuren är så känd att dom andra folken brukar skämtsamt säga att man önskade att man kunde återfödas som häst hos dom. Deras djur fick alltid den bästa skötseln och maten man kunde tänka sig, även om det var på dvärgarnas eller vättarnas egen bekostnad. Djuren kom alltid i första hand.

 

Lady

2 augusti 2013 03:44

*ler* .. roande läsning :)

Kram

 

najad85

3 augusti 2013 14:21

Så nu har jag fått ändan ur vagnen och läst ikapp! Bästa fantasy jag läst på länge! Fast jag önskar bara att du dragit ut mer på Ivanas död =P. Väntar med iver på fortsättning =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Kommer snart!     5e Oktober 2018           Från och med 5e Oktober 2018 finns den på följande ställen   cdbaby   Spotify   YouTube Music   Google Music Store   Apple iTunes   Amazon Mp3   *** ...

    More Peace       NOmore Pieces     

Man behöver inte alltid vara död för att vara ett spöke. *** Bara för att ens röst inte hörs innebär inte det att man inte skriker. *** Det kostar inget att lyssna. *** En kram botar så mycket mer än man tror. *** ...

Jag står och stryker över hans nakna bröstkorg. Vi ska få besök. Jag kan inte vara mer glad. Dom har aldrig hälsat på oss tidigare. Det ska bli så spännande. Jag hoppas att dom tycker om mig. Han avslutar samtalet. Jag vänder upp huvudet för at...

    Bättre att pissa i stuprännan *** än att *** Skita i stekpannan !   önskar ett alldeles härligt underbart 2018 :) ...