Sent en kväll knackade det på dörren hos Tor och Elba.

Dom tittade förvånat på varandra. Vem var det som kom så här sent?

Tor öppnade dörren och tittade ut i det kompakta mörkret.

-Jag ber om ursäkt att jag stör så här pass sent, sa Bengt med uppenbart nervös röst, men jag klarade inte av att vänta tills imorgon.

-Kom in, sa Tor och klev undan så att Bengt kunde komma in.

Bengt tittade sig nervöst omkring.

Elba och Tor tittade på varandra.

-Har det hänt Liv något? frågade Elba oroligt.

-Nej, nej absolut inte! Åh.. Jösses.. Att jag inte tänkte mig för.. Självklart att ni trodde nåt hemskt hade hänt när jag knackar på så här sent.. Jag ber så mycket om ursäkt. Det var inte min mening att göra er oroliga. Så vitt jag vet är allt bra med Liv. Iallafall senast jag pratade med henne.

-Har ni kontakt? frågade Elba.

-Ja, alltså på sätt och vis. Hon tog kontakt via naturen och armbanden på något sätt. Och hon verkade då må bra efter omständigheterna. Hon hade tydligen fått vara med om endel äventyr. Men det är alltså inte därför jag är här. Alltså, det har med Liv att göra. På sätt och vis iallafall.

Hans blick flackade och han gick av och an i rummet.

-Men snälla Bengt, sa Tor. Vad är det?

-Jag älskar Liv, babblade Bengt på. Jag har nog alltid gjort det även om jag inte har vetat det. Jag förstår att ni måste ha era tvivel med tanke på vår historia, men jag försäkrar er om att mina känslor är uppriktiga och oföränderliga. Egentligen har jag nog alltid älskat henne. Hon är endel av mig. Och jag är endel av henne.

-Vi tvivlar inte på dig för ett ögonblick, sa Elba.

-OM er kärlek inte hade vart äkta tvivlar jag på att Livs kraftarmband skulle ha delat sig. Ni kanske inte är förenade på ett traditionellt sätt men armbandet har förenat er, sa Tor.

-Åh, tack för att ni förstår. Men det är så jobbigt när hon är borta. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Livs prövning är hennes egen. Jag kan inget göra. Men jag blir tokig på att bara gå här hemma medan hon är där ute alldeles ensam.

-Så vad hade du tänkt dig? undrade Tor.

-Jag har redan pratat med mor och far, men jag ville inte göra något utan ert godkännande. Ni är Livs föräldrar och jag vet hur mycket hon respekterar och älskar er.

Tor och Elba tittade uppmuntrande på honom.

Bengt tog ett djupt andetag.

Jag har köpt en bit mark av mina föräldrar nere vid sjön och jag undrar om jag har ert tillstånd att bygga mig och Liv ett hus.

Elba strålade mot honom.

-Det låter som en underbar ide, sa hon. Liv har alltid älskat naturen. Du kunde inte ha valt en bättre plats.

-Men vi vet inte hur långvarig Livs prövning kommer att vara, sa Tor. Vi vet inte ens om det är "våran" Liv som kommer tillbaka. Tänk om era känslor inte klarar prövningen? Tänk om du inte klarar av att vänta på henne och finner tröst i någon annans famn, vad händer med huset då? Tänk om Liv finner någon annan?

-Liv och jag kommer alltid höra ihop, jag har inga tvivel om den saken, sa Bengt med säker röst. MEN om det nu skulle vara så att Liv inte är samma person när hon kommer tillbaka och hon känner att hon vill leva med någon annan än jag eller ensam så är huset ändå Livs. Jag måste ha något att göra, sa han och slog ut med armarna. Jag blir galen på att bara gå här hemma och vänta. Trots att det är mycket att ordna med skörden och att förbereda för ett eventuellt krig så är dagarna fortfarande på tok för långa. Han suckade tungt och lutade sig mot eldstaden. Om jag kan bygga oss ett hus så känns det som om jag på ett sätt kommer närmare henne. Närmare oss.

-Du har vårat godkännande, sa Tor. Vi räknar dig som en son.

-Vad kan vi göra för att hjälpa dig? undrade Elba.

-TACK! strålade Bengt. Naturligtvis skulle jag bli glad för rent praktisk hjälp. Gräva grunden och liknande. Men framförallt behöver jag hjälp att göra det till ett hem för Liv.

-Jag skulle kunna förbereda Livs personliga saker när det börjar närma sig, sa Elba och hjälpa med lite mer praktiska saker som filtar, dukar, fat och liknande.

-Tack, min mor vill förstås också vara med när det gäller inredningen, men jag vill i första hand ha era åsikter eftersom jag vill att Liv ska trivas.

-Du behöver inte oroa dig, sa Tor. Med din föräldras hjälp ska vi nog göra ett hem där ni båda kommer att trivas. Det var länge sen jag arbetade med ett husbygge. Jag ser faktiskt framemot det.

-Min lilla flicka ska flytta hemifrån, sa Elba med tårar i ögonen.

-Hon är inte så liten längre, sa Tor och gav henne en kärleksfull kram.

-Nu ska jag inte störa er mer, sa Bengt. Tack för allt. Han gav dom ett varmt leende. Mamma och pappa, tillade han lite försiktigt.

-Gonatt min son, sa Tor när Bengt försvann i natten.

Det var en stjärnklar natt.

Miljoner av stjärnor gnistrade på himlen och en tydlig gudastig gick hela vägen ner till sjön.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Kommer snart!     5e Oktober 2018           Från och med 5e Oktober 2018 finns den på följande ställen   cdbaby   Spotify   YouTube Music   Google Music Store   Apple iTunes   Amazon Mp3   *** ...

    More Peace       NOmore Pieces     

Man behöver inte alltid vara död för att vara ett spöke. *** Bara för att ens röst inte hörs innebär inte det att man inte skriker. *** Det kostar inget att lyssna. *** En kram botar så mycket mer än man tror. *** ...

Jag står och stryker över hans nakna bröstkorg. Vi ska få besök. Jag kan inte vara mer glad. Dom har aldrig hälsat på oss tidigare. Det ska bli så spännande. Jag hoppas att dom tycker om mig. Han avslutar samtalet. Jag vänder upp huvudet för at...

    Bättre att pissa i stuprännan *** än att *** Skita i stekpannan !   önskar ett alldeles härligt underbart 2018 :) ...