Ting, Dwarg och mäster Esa fortsatte sin resa till trollen och Liv.

Dom hade nu hunnit vänja sig vid varandras egenheter, till och med ponnyn Siljenhov hade tillslut vant sig vid Tings fladdrande.

Det var en annorlunda sorts vänskap dom emellan men den passade dom.

Annorlunda tider kräver annorluna vänskapsband.

Och banden mellan dom blev allt starkare.

Mäster Esa hade vunnit Dwargs respekt och dom tillbringade sena kvällar med att diskutera olika strategier och försökte göra upp en sorts plan om hur man skulle skola Liv så smidigt och mångsidigt som möjligt på den korta tid dom eventuellt skulle ha.

I vanliga fall tar det åratal att forma en soldat. Ännu längre om det skulle bli en bra soldat, men Liv var inte en soldat kandidat så därför passade inte Dwargs vanliga strategi. Och vem visste hur lång tid dom skulle ha på sig? Vad var egentligen viktigast att lära henne?

Behövde hon kunna avfyra en båge med precision på långt avstånd eller var det närkamp hon skulle komma att behöva lära sig?

Hur förbereder man någon för det okända?

Ting låtsades iregel sova när dom satt där sena kvällar framför elden och pratade.

Hon hade kanske inget att tillföra men ack så intressant det var.

Men hon kände ingen oro för hur dom skulle skola Liv. Hon kände på sig att när dom väl vara framme och när dom träffade Liv skulle alla bitar falla på plats och dom skulle instinktivt veta vilken som var den rätta vägen att gå.

Det var en solig och vacker dag.

Ting satt som vanligt på Siljenhovs bakdel och kvittrade på om trollen.

Hon var så fashinerad över att där kom dom, dom tre minsta folken och skulle träffa det allra största.

-Har ni sett troll nångång? frågade hon.

-Det har hänt men dom brukar föredrar att hålla sig undan, sa Dwarg.

-Jag har handlat med dom några få gånger, sa mäster Esa.

-Var det inte svårt att prata med dom? babblade Ting på. Fick ni stå på stegar för att dom skulle se er? Pratar dom mycket högt? Är dom verkligen snälla? Dom trampar väl inte på en?

Dwarg skrattade.

-Det är inte svårare att prata med dom än någon annan.. Dom har utmärkt hörsel och syn så stegar behövs inte och du behöver inte vara rädd att dom ska trampa på dig. Dom få troll jag har träffat har varit dom mest godhjärtade personer jag nånsin mött.

-Ja, verkligen, höll mäster Esa med. Utöver älvorna så finns det inte som har ett så starkt band till naturen. Dom kan inte ens förmå sig att döda ett djur för att äta det. Eller för att skydda sig själva.

-Inte nu för att något djur skulle komma på tanken att anfalla ett troll, sa Dwarg.

-Oooo, kvittrade Ting.. Jag kan knappt hålla mig.. Jag har aaaaldrig sett ett troll förut. Oj, vilken skranglig bro det här var....

Innan hon var klar med sin mening hördes ett obehagligt knakande ljud och strax därefter började bron svajja obehagligt och rasade samman. Mäster Esa lyckades ta sig över med Siljenhov och vagnen men Dwarg och Ting kastades av.

Ting räddades av sina vingar och kunde flyga i säkerhet men Dwarg föll handlöst i vattnet.

Dvärgar har av naturen väldigt kraftig benstomme vilket gör att dom klarar fall väldigt bra, men dom saknar simförmåga.

Dwarg lyckades nätt och jämt klamra sig fast på ett träd som satt fastkilat mellan två stora stenar i det strömmande vattnet men han kom sig ingenstans.

Mäster Esa fick fort fram ett rep som han knöt fast i vagnen, andra ändan gav han till Ting som fick flyga ut till Dwarg.

Med hjärtat bultande av oro för sin vän flög hon med repet.

Repet var både långt och tungt och blev ännu tyngre när det blöttes ner av vattenmassorna som slet och drog i det. När Ting tillslut nådde fram till Dwarg var hon medtagen av ansträning och satte sig på en sten medan Dwarg band repet runt midjan.

Sakta, sakta, kämpade han sig till stranden med Ting som oroligt flög vid hans sida.

När han tillslut kravlade sig upp på stranden flämtade han tungt av den hårda ansträngningen och frös så han skakade.

Ting var blek av oro när hon flög mot Dwarg, men utan förvarning träffades hon av en kvist från ett träd som kom flytande och sveptes ner i vattnet.

Dwarg kastade sig efter henne och lyckades nätt och jämt få upp henne innan det var försent.

Ting satt som förstenad på stranden.

Hennes blöta vingar hängde slappt.

Men hon var vid liv.

Dom var båda vid liv.

Mäster Esa fick snabbt igång en brasa och snart satt Dwart och Ting under en filt och försökte få upp värmen. Mäster Esa visade sig vara en utmärkt kock och gjorde en underbar soppa som snart satte rosor på deras bleka kinder.

Ting var skakad.

Hon hade aldrig vart så nära att förlora en vän tidigare. Att hon hade kunnat dö tänkte hon inte så mycket på förutom att hon kände en stor tacksamhet mot Dwarg som så handlöst hade kastat sig tillbaka ut i vattnet efter henne.

Dom gjorde en tidig kväll.

Men Ting kunde inte sova.

Inte Dwarg heller.

-Jag trodde jag hade förlorat dig, viskade Ting med tårar i ögonen.

-Det du gjorde var både det mest dumdristiga och modiga jag har sett, sa Dwarg. Du räddade mitt liv.

-Men sen räddade du mitt, sa Ting och skrattade lite ansträngt.

-Och är ni inte tysta snart så kastar jag er båda i sjön, muttrade mäster Esa, men han kunde inte dölja värmen i rösten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Kommer snart!     5e Oktober 2018           Från och med 5e Oktober 2018 finns den på följande ställen   cdbaby   Spotify   YouTube Music   Google Music Store   Apple iTunes   Amazon Mp3   *** ...

    More Peace       NOmore Pieces     

Man behöver inte alltid vara död för att vara ett spöke. *** Bara för att ens röst inte hörs innebär inte det att man inte skriker. *** Det kostar inget att lyssna. *** En kram botar så mycket mer än man tror. *** ...

Jag står och stryker över hans nakna bröstkorg. Vi ska få besök. Jag kan inte vara mer glad. Dom har aldrig hälsat på oss tidigare. Det ska bli så spännande. Jag hoppas att dom tycker om mig. Han avslutar samtalet. Jag vänder upp huvudet för at...

    Bättre att pissa i stuprännan *** än att *** Skita i stekpannan !   önskar ett alldeles härligt underbart 2018 :) ...