Den natten kändes extra lång och kall.

Jazie och Jakkzarh låg tätt intill varandra hela natten.

Ingen av dom ville visa sin oro inför striden.

Jazie var dock säker på att vad än Mezai hade planerat så skulle hon kanske bli skadad men inte dödad.

Om Jazie dog skulle Mezai också göra det.

Jazie tog ett djupt andetag och smög närmare Jakkzarh. Det fanns inget hon kunde göra nu. Nu var det bara att hoppas allt gick som hon hade tänkt sig.

Natten var allt för kort och dagen allt för lång.

Timmarna kröp fram och stämningen i flocken var på helspänn.

Mezai såg nervös men oväntat segerviss ut vilket förstärkte Jazies misstanke om att hon verkligen hade planerat något.

Men det hade dom också.

Men tillslut var det äntligen dags.

Solen var på väg ned och Jakkzarh blåste i hornet för att kalla till samling.

I hans roll som alfa var det hans ansvar att se till att striden gick ärligt till.

Han mådde illa när han tänkte på att han var tvungen sitta där och se Jazie strida utan en chans till vinst utan att kunna göra något och dessutom se ut som han njöt.

Han blickade ut över flocken.

-Mezai har utmanat Jazies rätt som alfa. Om Mezai vinner blir hon den nya alfan och Jazie utvisas ur flocken. Om Jazie vinner utvisas Mezai ur flocken. Inga vapen eller tillhyggen är tillåtna. Inga skador som påverkar fortplantning är tillåtna. Dödas någon av dom dör båda. Sån är lagen.

BÖRJA!

Jazie och Mezai gick först i cirklar runt varandra. Dom drog in den andres doft och försökte finna svaga punkter.

Jazie visste att hon hade mer erfarenhet i att strida än Mezai, skillnaden var att Jazie skulle slåss renhårigt.

Mezai log för sig själv och blottade tänderna.

Detta var hennes strid.

Hon skulle bli den nya alfan!

Jazie slog plötsligt till Mezai över kinden och slet upp ett stort sår. Mezai morrade och kastade sig efter Jazie.

Runt om stod flocken och stampade med fötterna och morrade. Dom ville se en blodig strid.

Guden stod likgiltigt och följde spektaklet. Han kunde inte bry sig mindre om vem som vann eller inte.

Mezai träffade med foten just under Jazies njure och lämnade långa sår efter sina klor.

Jazie högg henne i armen och kastade ner henne på marken.

Mezai var snabbt uppe och rätade snabbt till ett av banden i hennes klädsel.

Märklig handling tyckte Jazie tills hon såg att Mezais klor såg inoljade ut.

Gift konstaterade hon snabbt.

Hon låtsades göra ett utfall och när Mezai väjde för ett slag som aldrig kom sparkade hon undan fötterna på henne.

När Mezai föll kände Jazie doften av giftet. Det var ett gift hon var ytlig bekant med efter sina studier med Jema. Det var relativt ofarlig men skulle ge henne nog med yrsel för att Mezai skulle vinna utan misstankar. Eftersom hon inte tagit fram giftet först nu skulle Jazies rubbade balans bara verka som ett tecken på trötthet. Striden hade redan pågott i timmar och det var mörkt.

Slag på slag på slag.

Blodet stänkte och blandades med svettet.

Båda andades ansträngt.

Men så kom slaget.

Dom förgiftade klorna slog Jazie över axeln och gick genom huden.

Nu var det bara en tidsfråga insåg Jazie.

För flockens skull var hon tvungen att ge allt.

Om dom skulle misstänka att Mezai förgiftat henne så skulle hon dödas och flocken skulle vara mer splittrad än nånsin.

Det hårdaste läxan att lära är att veta när det är rätt att ge sitt liv för flocken.

Men Jazie var stolt. Det skulle bli en dyr seger för Mezai.

Hon fick in en fin träff som nästan slet sönder Mezais öga. Det skulle bli ett fult ärr.

Mezai fick in en kraftfull spark och slet ett stort sår Jazies lår.

Mezai hade inte Jazies erfarenhet och tömde sig fort på kraft.

Den unga honan var trött.

Jazie morrade och gjorde ett sista utfall, men nu hade giftet pumpat runt i kroppen. Jazies slag träffade bara delvis och Mezai kunde lätt slå omkull henne.

Jazie låg blädande på rygg med Mezais klobeklädda fot tryckt mot halsen precis på gränsen på vad huden tålde innan den brast och blodet skulle spruta.

Båda flämtade ansträngt.

-MEZAI ÄR DEN NYA ALFAN! Kunggjorde Jakkzarh. LEVE MEZAI ALFA HONA ÖVER ABLES!

Flocken vrålade.

Mezai vrålade.

Jazie satte sina klor i ett sår för att hindra tårarna från att komma.

Mezai skulle bli en bra alfa försökte hon intala sig själv.

Detta är vad som var det bästa för flocken.

Jazie kom långsamt på fötter.

Nu kom den svåraste biten av alla.

Hon skulle än en gång utvisas från sin flock och denna gång utan en chans att komma tillbaka.

Flocken delade på sig.

Jazie höll huvet högt.

Hon skulle lämna flocken rakryggad!

Så började stenarna kastas och man spottade och morrade efter henne.

Men Jazie märkte fort att dom flesta stenarna inte ens kom i närheten av henne och spottloskorna hamnade brevid henne istället för på.

Först trodde hon att det var rena turen men allt eftersom hon gick ur lyan märkte hon att dom missade med flit. Morrningarna lät inte heller hotfulla utan nästan mer som ett avsked. En hyllning.

Tillslut när Jazie hade hunnit nog långt från flocken, sin familj, sitt stöd, först då föll hon ner på knä och grät.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Kommer snart!     5e Oktober 2018           Från och med 5e Oktober 2018 finns den på följande ställen   cdbaby   Spotify   YouTube Music   Google Music Store   Apple iTunes   Amazon Mp3   *** ...

    More Peace       NOmore Pieces     

Man behöver inte alltid vara död för att vara ett spöke. *** Bara för att ens röst inte hörs innebär inte det att man inte skriker. *** Det kostar inget att lyssna. *** En kram botar så mycket mer än man tror. *** ...

Jag står och stryker över hans nakna bröstkorg. Vi ska få besök. Jag kan inte vara mer glad. Dom har aldrig hälsat på oss tidigare. Det ska bli så spännande. Jag hoppas att dom tycker om mig. Han avslutar samtalet. Jag vänder upp huvudet för at...

    Bättre att pissa i stuprännan *** än att *** Skita i stekpannan !   önskar ett alldeles härligt underbart 2018 :) ...