Efter Tings muntra inledning blev det en pinsam tystnad.

Ingen visste riktigt hur dom skulle bete sig.

Sällan och aldrig var det någon hade sett en älva och trollen räknades inte direkt som dom mer sociala bland folken.

Vättarnas rykte som misstänksamma hjälpte inte heller.

Tillslut var det Best som bröt tystnaden.

Han kunde inte längre motstå sin nyfikenhet och smög försiktigt fram till Ting och försökte dofta henne.

Ting som alltid var i rörelse fladdrade med vingarna vilket rörde upp en massa damm och fick Best att nysa.

Hans nysande och snörvlande fick dom andra att skratta vilket fick stackars Best att se så pass generad ut som en best som han nu kan.

Men skrattandet hade fått alla att slappna av och känna sig mer bekväma.

Ting flög fram till Tova och gav henne, till allas förvåning, en kyss på kinden med tårar i ögonen.

Liv i sin tur sträckte fram sin hand och hälsade på Dwart och mäster Esa.

-Är det ändå inte fantastiskt hur olika vi är? sa Ting och jämförde sig med Lafr som var stor även för att vara troll.

-Är det inte mer otroligt hur lika vi ändå är trots våra skillnader? undrade mäster Esa som hade satt sig tillrätta vid en eld dom hade förberett innan Liv och trollfamiljen kommit.

-Vilken spännande resa ni måste ha fått vara på, sa Tova med drömmande röst.

Rava och Lafr tittade på varandra. Det var inte ofta Tova antydde att hon ville se mer av världen men dom visste att nånstans där inom henne fanns längtan där.

-Å jo, skrattade Tova. Framförallt när dom två, sa hon och pekade på Dwarg och mäster Esa, nästan hamnade i vattnet.

-Och vems fel var det? kontrade Dwarg med ett höjt ögonbryn.

Siljenhov frustade medhållande.

Ting försökte se oskyldigt ut men misslyckades.

-Jag har ingen aaaaaaning om vad ni pratar om, sa hon med oskyldig röst samtidigt som hon blinkade menande åt Liv.

Under dagen pysslade man med dom vanliga vardagsbestyren samtidigt som man började plocka ihop nödvändigheter för Liv skulle kunna fortsätta på sin resa med sina nya kamrater.

Dagen gick fort och på kvällen samlades dom ute runt brasan och delade med sig av sina historier.

Tings, Dwarg och mäster Esas historier slutade ofta med glada skratt och höga utrop medan Livs berättelse dels från hennes privata upplevelse och vad hon hade upplevt sen hon kom till trollen fick dom att förstå dels hur allvarlig situationen var och hur viktig naturen skulle komma att bli.

När Liv hade avslutat sin berättelse om hur Tova hade lärt henne att prata med Bengt genom jorden via sitt kraftarmband satt alla tysta en stund.

Dom tänkte på sina egna kärlekar, sina familjer och vänner.

Stjärnorna gnistrade och brasan sprakade.

Dwarg harklade sig.

-Vi har alla familjer, nära och kära vi vill skydda. Hela vår framtid hänger på vad som kommer att ske. Vi måste fortsätta så snart som möjligt för att Liv ska kunna få sin utbildning, men hur kan vi göra det när vi inte vet vart vi ska?

Tova la huvet på sned och lyssnade till stjärnorna.

Sen tittade hon allvarligt på Dwarg med sina blinda ögon.

-Ni ska bege er till Garr.

Liv ställde sig upp som om hon hade blivit stucken av en geting.

-Garr? Men? Hon satte sig ner igen. Jag är inte redo, suckade hon.

-Man kommer inte till Garr i en handvändning, sa mäster Esa. Efter slaget om Garr så har vägarna förfallit och skogarna tagit över. Du hinner lära dig mycket på vägen.

-Oroa dig inte, sa Ting och strök Liv på kinden. Dwarg är jätte duktig. Du kommer att lära dig allt på ett kick! Och mäster Esa är den den klokaste vätte jag nånsin har träffat. Han är förstås oxå den ENDA vätte jag har träffat, kunde hon inte låta bli att säga lite retsamt.

-Du kan mer än du tror, sa Tova. Du måste bara tro på dig själv.

-Vi har sett vad du kan göra, sa Lafr.

-Du är i samklang med naturen, sa Rava.

-Du har ett öppet sinne och en vilja att lära, sa mäster Esa och det är viktigast av allt.

Liv tittade på Dwarg.

-Jag ska göra mitt bästa för att ni ska vara stolta över mig.

Dwarg log lite snett.

-Du kommer att hata mig innan vi är framme till Garr, sa han. Och om du inte gör det har jag inte gjort mitt jobb. 

-Äsch vilket struntprat, sa Ting. 

-Ting, morrade Dwarg så pass att Best höjde på huvudet. Du måste förstå hur allvarligt detta är! Att forma någon till krigare är ett hårt arbete. Och då handlar det om starka unga män och kvinnor som har valt den vägen själv. Här har vi en ung kvinna som har fått denna roll påtvingad. Om hon misslyckas har vi alla misslyckats. Hela våran värld, allas vår frihet hänger på om Liv lyckas genomföra sin kallelse. Och det är vårt jobb att hjälpa henne. Han tittade på Liv med en lugnande blick. Jag ska lära dig allt jag kan, och du gör mig stolt genom att överleva. Det är vad krig handlar om.. Att överleva.

Han sträckte ut handen mot Ting som hade dragit sig undan efter Dwargs utbrott. Hon hade aldrig sett honom arg tidigare.

-Jag menade inte att fara ut så mot dig, sa han. Men du måste förstå hur allvarligt detta är för mig. En kallad krigare har alla i sin grupp som sitt ansvar. OM det skulle hända er något så är skulden min. Det är min uppgift att se till att ni alla är skyddade och förberedda.

Ting flög fram till honom och slog sina små armar runt hans hals.

-Jag förstår, viskade hon. Jag ska lyssna bättre.

-Du ska vara den du är, sa Dwarg och strök henne försiktigt över håret.

Han harklade sig och tittade ut över gruppen.

-Så det är till Garr vi ska, sa han. Då är det dags att vi lägger oss och sover ordentligt inatt, för det är en jobbig resa vi har framför oss.

Dwarg, Ting och mäster Esa hade valt att sova ute så det var bara Liv, Tova, Lafr och Rava som gick in.

På natten vaknade Liv av att Tova väckte henne försiktigt.

Förvirrad satte sig Liv upp.

-Har det hänt något? frågade hon oroligt.

-Nej sa Tova. Men kan jag be dig om en sak?

-Självklart, sa Liv. Vad kan jag göra?

-När du möter min mor, kan du säga åt henne att jag älskar henne och inte hyser något agg för att hon lämnade bort mig. Hon gjorde det enda hon kunde och jag förstår det. Säg åt henne att jag är lycklig och att vi kommer att träffas när allt detta är över. Kan du göra det?

-Det är klart jag kan, gäspade Liv. Oroa dig inte för det.

-Tack sa Tova och gav Liv en varm kram innan hon smög ut ur rummet.

Det blev en sen start på dagen eftersom man hade beslutit att man skulle sova ut ordentligt men Dwarg och mäster Esa hade redan börjat packa vagnen.

Man åt under tystnad och sen var det dags att ta avsked.

Lafr och Rava gav Liv var sin bamse kram vilket nästan fick henne att tappa andan.

Lafr räckte fram enträ flöjt åt henne.

-Det är en trollflöjt, sa han. Om du är i skogen och behöver hjälp så behöver du bara blåsa allt du kan i flöjten så hör trollen dig. Annars kan du bara spela för naturen. Han log.

Rava gav dom alla frukt, nötter och bär så det skulle räcka en bra bit på färden. Hon hade tårar i ögonen när hon sa hej då till Liv.

Liv tog Tovas händer i sina.

-Jag har en alldeles speciell present åt dig viskade hon i Tovas öra.

Tova strålade.

-Är du redo?

Tova nickade upphetsad av nyfikenhet.

Liv satte sina händer på Tovas ögon och tittade mot Lafr och Rava som höll om varandra.

-Mamma, pappa jag kan se er! ropade Tova.

Snyftande sprang Rava fram och lyfta upp Tova i famnen.

-Jag lät henne ser er genom mina ögon, förklarade Liv. Jag önskar jag kunde återställa hennes syn.

Tova grät i sin moders famn och Liv ångrade sig för ett ögonblick. Hade hon egentligen varit elak genom att låta Tova få en glimt av sina föräldrar för att sen ta bort den igen? Men så såg hon Tovas strålande leende genom tårarna och glädjen som strålade från trollen.

Ting snyftade och sökte tröst i Dwargs famn. Även han var rörd nästan till tårar.

Så krafsade Siljenhov otåligt med hoven.

Det var dags att ge sig av.

-Tack för allt ni har gjort för mig, sa Liv. Jag kommer aldrig att glömma er.

-Oroa dig inte sa Tova. Vi kommer att ses igen.

-Ta väl hand om er ropade Laft och Rava efter dom.

Best tittade mot familjen han lämnade och gav upp ett långt ylande som avsked.

Sen sprang han ikapp sin älskade Liv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Kommer snart!     5e Oktober 2018           Från och med 5e Oktober 2018 finns den på följande ställen   cdbaby   Spotify   YouTube Music   Google Music Store   Apple iTunes   Amazon Mp3   *** ...

    More Peace       NOmore Pieces     

Man behöver inte alltid vara död för att vara ett spöke. *** Bara för att ens röst inte hörs innebär inte det att man inte skriker. *** Det kostar inget att lyssna. *** En kram botar så mycket mer än man tror. *** ...

Jag står och stryker över hans nakna bröstkorg. Vi ska få besök. Jag kan inte vara mer glad. Dom har aldrig hälsat på oss tidigare. Det ska bli så spännande. Jag hoppas att dom tycker om mig. Han avslutar samtalet. Jag vänder upp huvudet för at...

    Bättre att pissa i stuprännan *** än att *** Skita i stekpannan !   önskar ett alldeles härligt underbart 2018 :) ...