Ash var vilse i sig själv.

Galen av sorg och fylld med bitterhet och hat ville han bara lämna silversjöarna, bege sig ut i rymden och inte behöva tänka, längta, känna, sakna eller sörja, men han kunde inte lämna silversjöarna.

Inomsig kunde han fortfarande höra Lys röst.

Trots att hon var förlorad för honom var hon ändå inom honom, och han visste att så länge hon fanns där kunde han inte lämna henne.

Begravd i sin smärta, sin ångest och saknad strövade han genom dom djupa skogarna.

När hans tankar blev mörka spred han död omkring sig, och när han mindes deras kärlek spred sig växter runt hans fötter.

Men han märkte inget av detta.

Han vandrade genom byar som brunnits ner till grunden av vildarna.

Han klev över döda kroppar. Dvärgar, Alver, Vättar, och så många andra olika folk men han såg dom inte.

Han var som ett spöke. En vålnad.

Högt uppe i dom snöklädda bergen tänkte han på Lys rena kärlek. Lyckan dom delat när dom skapat världen. I dom djupaste gråttorna föll hans tårar av den djupaste bitterhet över att ha förlorat den som spred ljus i hans liv. Över silversjöarna skrek han ut sin saknad så höga vågor bildades och slog in över land.

Han var förlorad.

-Min gud.

Han var inget utan Lys.

-Min gud.

Tom.

-Min gud!

Sorgen var så smärtsam att den slet sönder hans kropp. Han slet och drog i sina kläder. Lämnade blodiga spår över sin mänskliga kropp.

-FAR!!!! Vi behöver dig!

Han öppnade ögonen.

Som om han nyss hade vaknat.

Där stod hans dotter. Deras första skapelse. Hennes ansikte var fyllt av oro och blekt av sorg.

Beväpnade korpar höll vakt i träden.

-Mitt barn, viskade han och öppnade sin famn.

Den stora älvmodern flög in i hans famn och omslöts av hans armar.

-Far, vi behöver dig. Liv behöver dig. Vi behöver dig, viskade hon.

Ash öppnade till fullo sina ögon.

Och han såg.

Han såg hur deras barn led.

Hur världen som han och Lys hade skapat genom sin kärlek plundrades och förstördes.

Han såg dom döda kropparna.

Vildarna som våldförde sig på kvinnorna, mördade männen och slet barnen i bitar.

Galenskapen som strålade från Matheos.

Dom sista spåren av kärleken som han delade med Lys skulle snart försvinna.

Han gav sin dotter en kyss på pannan och hon kunde känna hur styrkan återvände i dom båda. Och som ringar i vattnet spred sig kraften genom silversjöarna.

Korparna flaxade med sina vingar som blänkte av styrka och hälsa.

-Kom, sa han. Vi har mycket att göra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Kommer snart!     5e Oktober 2018           Från och med 5e Oktober 2018 finns den på följande ställen   cdbaby   Spotify   YouTube Music   Google Music Store   Apple iTunes   Amazon Mp3   *** ...

    More Peace       NOmore Pieces     

Man behöver inte alltid vara död för att vara ett spöke. *** Bara för att ens röst inte hörs innebär inte det att man inte skriker. *** Det kostar inget att lyssna. *** En kram botar så mycket mer än man tror. *** ...

Jag står och stryker över hans nakna bröstkorg. Vi ska få besök. Jag kan inte vara mer glad. Dom har aldrig hälsat på oss tidigare. Det ska bli så spännande. Jag hoppas att dom tycker om mig. Han avslutar samtalet. Jag vänder upp huvudet för at...

    Bättre att pissa i stuprännan *** än att *** Skita i stekpannan !   önskar ett alldeles härligt underbart 2018 :) ...