Ioneterna släpade fram Lys till Matheous.

Hon hade en kedja runt halsen som såg ut som flytande lava.

Varje gång Ioneten som höll i kedjan röck till fräste den mot hennes hud.

Överallt låg döda valpar i vad som verkade vara ett hav av blod.

Hon gick så försiktigt som hon kunde för att undvika att trampa på dom förlorade liven.

Hon tittade på Mezai som låg kvar på den plats hon fallit, fortfarande med den lilla valpen i sin famn som om hon försökte skydda den.

Lys kände sig orkeslös.

Matheous galenskap hade förstört så många liv.

För vad?

För förstörandets skull!

En enda tår var allt hon tillät sig.

Matheous väntade på henne vid portalen.

Pelarna skimrade.

Ables var redo.

Vildarna var galna av lusten att döda.

Det var vad dom var skapade till.

Ioneterna som egentligen bara var köttdockor följde sin Guds order blint.

Precis som dom levande döda saknade dom egen vilja.

Till skillnad från dom levande döda hade dom aldrig ens vart vid liv.

Köttdockor.

Marionetter.

Han röck i trådarna och dom rörde sig.

Dom var användbara i strid i sin storhet och sin totala lydnad.

Dom stred tills dom dog.

Ge upp fanns inte i dom.

Dom löd blint.

Tills dom var förstörda.

Lemlästade skulle dom kravla sig mot sitt mål.

Armlösa skulle dom sparka.

Det fanns inget dom inte skulle göra för att följa Gudens order.

Det var därför han kunde lita på att dom inte skulle påverkas av Ljuset.

Det fanns helt enkelt inget i dom att påverka.

Det gjorde dom till ett utmärkt vapen, men Ables var dom som skulle vinna kriget åt honom.

Även om dom också lydde honom blint så hade dom ett eget tänkande. Dom kunde ta beslut utan honom.

Ioneten som höll i Lys kedja röck till så hon föll på knä framför Matheous.

Han fick hålla sig ifrån att skratta högt.

Han hade vunnit..

HAN HADE VUNNIT.

Hon tittade honom i ögonen.

Hon förävntade sig inte att se nåt medlidande där och hon fann det inte heller.

-Vad har du gjort? undrade hon.

-Jag har vunnit, svarade han.

-Du har brutit mot naturens lagar, du kommer inte att komma undan det här.

-JAG GÖR MINA EGNA LAGAR, skrek han så att saliven spottade.

-Även Gudar måste följa naturens lagar, sa Lys.

-Då krossar jag naturen också. Lika lätt som jag krossar DIG.

Han frammanade ett stort svärd.

Lys vek inte undan med blicken.

-JAG HAR VUNNIT, skrek han och högg svärdet i henne.

Som om hon vore gjord av kristall gick hon i tusen bitar och regnade ner över marken och försvann.

Och då blev hela världen mörk.

Och portalen öppnades.