Jazie ställde sig upp och blickade ut över flocken.

Blicken var vild och hennes ansikte var täckt av blod från hennes seger måltid.

Alfahonan kom fram till henne.

Jazie morrade hotfullt.

Jema visade upp insidorna av sina handflator för att visa att hon kom som en vän.

-Oroa dig inte, segern är din. Du är åter full medlem av flocken.

Jazie föll ihop på marken.

-Jag förlorade min kull, snyftade hon. Han tog ifrån mig allt jag hade.

-Jag vet, sa Jema. Följ med mig så ska vi prata.

Jazie blottade strupen för att visa sin underkastelse.

Jema skrattade.

-Du har inget att frukta från mig, Jazie.

Osäkert ställde sig Jazie upp och följde efter Alfahonan.

Flockens bostäder var hålor om man skulle jämföra dom med husen människorna byggde, men dom var inte utan en viss skönhet trots detta.

Dom männskliga inslagen i deras uppbyggnad gjorde att dom behövde eld för att hålla sig varma och gav dom en känsla för stil och uppskattning av det vackra såväl som det praktiska.

Jema, som var Alfa hade en rymlig grotta full med så väl praktiska som vackra saker.

Jazie tittade sig försiktigt om, vågade knappt röra sig av rädsla för att råka förstöra något.

Dom satte sig på mjuka pälskuddar på golvet framför elden.

-Du bröt mot flockens regler, började Jema.

-Men det var inte bara mitt fel, försvarade sig Jazie. Han var Alfa. Hur skulle jag kunna säge nej? Hur skulle jag ens kunna VILJA säga nej?

-Problemet var inte att du inte sa nej till Alftan, alla har rätt att para sig om dom vill, felet var att du lät dig bli med kull.

-Men jag visste inte hur man skulle göra.

-Om man inte vet hur man ska göra så går man inte in i situationen och därför blev du straffad. Flockens överlevnad hänger på att alla följer reglerna.. Om reglerna bryts så måste det straffas.

Jazie hängde med huvudet. Hon kände sig som en omogen valp. Jema hade haft rätt. Hon borde ha sagt nej. Men hur kunde hon? Han var *Alfan.

-Men varför är det bara jag som straffades? undrade hon. Han var Alfan.. Flockens ledare. Och han skyddade inte ens sin kull.

Jema funderade.

-Du har rätt, sa hon. Hanarna har aldrig vart tvungen att ta sitt ansvar. Det är kanske dags att ändra på det.

Utanför hålan smög samma valp som hade iaktagit Jazie under striden omkring. Han hade öronen spetsade och försökte uppfatta det som sades där inne.

-Jag har ett förslag som gör att hanen straffas lika hårt som honan, sa Jema. Men det straffet blir minst lika grymt som utvisning.

Jazie tittade nyfiket på henne.

-Man skulle kunna tvinga paret att bo ihop under hela därktighetsperioden, bo tillsammans som ett par men avskiljt från dom övriga. Och när valparna föds så tvingas *hanen att avliva dom.

-Men det är ju fruktansvärt! utropade Jazie.

-Ja. sa Jema. Men det är så det måste vara. Hela flockens överlevnad hänger på att man följer reglerna. och den regeln är en av dom viktigaste. Guden tillåter bara ett visst antal valpar och medlemmar i flocken. OM antalet överstigs så tar han bort dom överflödiga. Utan att ta i beaktning deras status i flocken eller värde.

Jazie drog efter andan.

Valpen utanför kunde knappt tro vad han hörde. Hur kunde guden vara så grym?

-Vi är ett redskap inför gudens vilja, inget mer, fortsatte den gamla Alfa honan.

Jazie tittade i marken.

-Jag förstår nu mitt straff.

-Jag vet du gör. Men du har straffats tillräckligt. Och det vara inte bara ditt fel. Alfan var en gammal tok. Jag är stolt över hur du vann mot honom.

Jazie sträckte på sig av Jemas beröm.

-Det är inte många som överlever utan flocken, fortsatte Alfan. Du är stark. Bra blod för flockens framtid. Men hur visste du hur du skulle hindra från att utvecklas?

-Jag visste inte, sa Jazie. Jag visste att dom inte skulle klara sig. Det kändes fel.

-Genom att inte utveckla dom så räddade du nog dig själv oxå. Att utveckla dom hade tagit mer kraft än du hade. Men att en ung oerfaren hona klarar nåt som inte ens alla Alfahonor kan.. Det är spektakulärt. Du är en överlevare. Du är smart och stark. Och du har dessutom bevisat dina kunnskaper när du besegrade Alfan. Jemen tittade djup i Jazies själ. Jag är en gammal hona. Jag har levt längre än dom flesta i vår flock får göra. När det är min tur att gå vill jag att det ska vara du som gör ritualen, jag vill att du blir min motståndare i *den sista striden och att du tar över som flockens Alfahona.

Jazie morrade högt.

-JAG VILL INTE HA DET ANSVARET. Jag är för ung. Jag är inte redo. Dom skulle aldrig acceptera mig.

-Ja du är inte redo, än. Men jag är inte död än heller. Vi har tid. Du kommer att bli den yngsta Alfan i flockens historia, och du kommer inte att få det lätt. Men du har besegrat en Alfa i öppen strid och vunnit. Du har överlevt utan flocken längre tid än nånannan nånsin har gjort. Dom KOMMER att följa dig.

Valpen utanför kunde knappt stå still. -Snälla acceptera, viskade han tyst för sig själv.

-Kommer jag bli redo i tid?

-Ja om DU verkligen vill.

-Är jag verkligen rätt vad för flockens framtid?

Den gamla honan betraktade henne.

-Utan tvekan, sa hon. Men du har mycket att lära dig.

Valpen utanför rusade iväg. Han kunde knappt hålla tillbaka stoltheten han kände inför den unga blivande Alfan. Och så länge han fanns där skulle hon aldrig vara oskyddad.

*För att säkra flockens framtid så är det bara Alforna som får bestämma vilka som har rätt att skaffa en kull. För att göra flocken starkare väljs därför bara dom bästa honorna och hanarna ut. Och högst värderad i flocken av hanarna är Alfan. Att bära Alfans kull är därför inpräntat i generna som en stor ära och därför genetiskt svårt att neka. Så att en ung omogen hona skulle kunna förhindra att bli befruktad av en Alfa är nästan omöjligt.

*Eftersom det är Alforna som bestämmer vilka som får skaffa en kull så är det bara ett fåtal hannar som får en egen kull och därmed har generna gjort dom väldigt beskyddande mot sin kull. Honor får ofta bära kullar för att säkra flockens framtid, istället för av kärlek till hanen och får därför inte samma band till en kull som en hane får, framförallt inte efter en "nöjjes" parning. Att tvinga hanen och honan leva tillsammans under dräktighets perioden stärker då hanens band till valparna som redan på ett sätt är kraftigare än honans från början. Därför är blir det så mycket svårare för en hane att avliva sina egna valpar eftersom chansen att han får en ny kull är väldigt liten. Tidigare låg ansvaret endast hos honan eftersom hon som oftast kan förhindra att en kull skapas och därmed utvecklas inte hanens band på samma sätt. Den nya lagen gör att båda straffas.

*När en äldre flockmedlem känner att denne inte kan tillföra något för flockens framtid och istället blir en börda kan denne välja något som kallas den sista striden. Att bli utvald att vara motståndare i sista striden är en stor ära och är oftast nån i den egna familjen. I ytterst få tillfällen har det skett när en Alfa vill avsäga sitt ledarskap till en utvald efterträdare.

 

Lady

11 juli 2013 15:42

Nu råkade jag läsa fortsättningen "skrattar" .. nåja .. läser förra avsnittet nu .. det är iallafall spännande och intressant ..

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Kommer snart!     5e Oktober 2018           Från och med 5e Oktober 2018 finns den på följande ställen   cdbaby   Spotify   YouTube Music   Google Music Store   Apple iTunes   Amazon Mp3   *** ...

    More Peace       NOmore Pieces     

Man behöver inte alltid vara död för att vara ett spöke. *** Bara för att ens röst inte hörs innebär inte det att man inte skriker. *** Det kostar inget att lyssna. *** En kram botar så mycket mer än man tror. *** ...

Jag står och stryker över hans nakna bröstkorg. Vi ska få besök. Jag kan inte vara mer glad. Dom har aldrig hälsat på oss tidigare. Det ska bli så spännande. Jag hoppas att dom tycker om mig. Han avslutar samtalet. Jag vänder upp huvudet för at...

    Bättre att pissa i stuprännan *** än att *** Skita i stekpannan !   önskar ett alldeles härligt underbart 2018 :) ...