Ting tittade sig i spegeln och sträckte ut sina vingar ordentligt.

Dom var verkligen vackra.

Stora och välskötta och välmående.

Hur skulle hon kunna leva ett helt liv utan att flyga?

Vad var ett liv utan att känna luften under sina vingar?

Hon var förvånad över hur känslosam hon var.

Att ge upp sina vingar var ändå ett billigt pris för att kunna kämpa för något som hon verkligen trodde på.

En framtid för dom alla.

Ting var egentligen på tok för ung för att få offra sina vingar, men efter hon hade vart på mötet hos drottningen och hört IsaMabirses historia, hur kunde hon låta bli? Efter allt den modiga unga kvinnan hade varit med om var hon ändå villig att blotta, inte bara sin kropp utan även sitt allra mest privata inre, för alla okända människor. Ting hade aldrig bevittnat så stort mod tidigare.

Ting hade gått till Den stora älv modern och bett henne om att få vara en av dom som fick rycka sina vingar.

Eftersom naturen och Älvorna var så starkt sammanbundna var det långt ifrån alla som ville som fick tillstånd att rycka vingarna.

Det fick inte vara för många älvor från en och samma plats, man fick inte vara för ung eller för gammal. Man fick inte heller ha familj eller små, eller vara på väg att skaffa.

Den stora modern hade först nekat Ting, men Ting hade kämpat för sin sak.

Hon hade förklarat att hon hade ingen familj, ingen förenad eller barn eller något av det på väg.

Var inte hennes vingar hennes rätt att offra för en så värdig sak?

Förtjänade inte Ting att kämpa för friheten, för naturen, för dom andra folken och älvorna?

-Men du har inte ens ett namn ännu, sa den stora modern.

-Om ondskan vinner, vem säger då att jag någonsin får ett namn, undrade Ting.

Den stora modern hade motvilligt accepterat Tings önskan samma dag som hon blev skickad för att hjälpa Dwarg och Mäster Esa.

Och nu stod hon här framför spegeln och undrade om hon gjorde rätt val.

Det var det som den stora tystnaden var till för.

I normala fall så röck bara en älva sina vingar för att hon eller han funnit sin partner utan för sitt folk och därför offrade sina vingar.

Men när man ger upp sina vingar ger man inte bara bort sina vingar utan även sin identitet som älva, och för att man ska vara säker på att man gör rätt val så får man tillbringa en vecka i den stora tystnaden. Man skärmades av från sina nära och kära. Man fick inte prata med någon och ingen fick prata med en, allt för att beslutet skulle vara ens eget fritt från andras inflytande. I normala fall så handlar det bara om en älva och den brukar få leva i isolering för att kunna reda ut sina tankar utan att distraheras av vardagens livligheter och små bekymmer, men eftersom detta handlade om hundratals älvor gick inte det.

Istället var alla extra noga med att respektera det svåra val dom utvalda hade framför sig och försökte hålla sig undan.

Alla tvivel Ting kunde ha kännt försvann i samma stund hon mötte Dwarg och Mäster Esa. Och när hon mötte Tova och hennes familj förstärktes hennes önskan att få hjälpa till ännu mer. Men sen Liv och Best kom in i hennes liv och hon såg hur hårt Liv tränade för att bli redo i tid, när hon såg tyngden som vilade på deras axlar ville hon göra allt hon kunde för att hjälpa dom. Dom hade blivit hennes familj. Och vad ska man annars kämpa för, än sin familj?

Tanken på att dom skulle stå där och möta ondskan utan henne, kunde hon inte ens föreställa sig. Hon skulle stå där med dom och göra allt hon kunde för att dom alla skulle komma hem oskadda. Tänk om Dwarg dog och hon inte var där?

Det knackade på dörren och in kom den stora modern.

-Det är dags, sa hon.

Ting tittade i spegeln och fladdrade för allra sista gången med sina vingar innan hon följde med den stora modern till Träd gården.

Hundratals älvor stod på led.

Tiotals Troll hade samlats.

Deras hår var målat i grönt och deras ansikten var målade i svart för att symbolisera detta ohyggliga offer.

Älvor som inte hade blivit utvalda spelade på instrument och flög omkring runt gruppen.

Trollen stampade med fötterna och spelade på sina flöjter och trummor.

Det var en sorgsen sång.

Men det var också hoppets sång.

En sång om liv och död.

Sorg och glädje.

Naturens rytm.

Allt har sin tid.

Och nu var det dags för Trollen och Älvorna att förbereda sig för krig.

Den stora modern höjde sina händer och läste en bön på det gamla språket.

-Må naturen förlåta oss. Må framtiden visa att offret vi gör idag inte är förgäves. Må guden och gudinnan ge oss styrkan att möta det öde som snart drabbar oss alla.

Hon tittade ut över församlingen.

Hennes ansikte var en bister mask.

Hur det smärtade hennes hjärta att behöva be detta av sitt folk, av naturen skulle ingen få veta.

-Vi älvor har aldrig tidigare blandat oss i dom andra folkens krig och dispyter. Älvor är ett folk för fred, för omtanke och harmoni. Men även älvornas framtid står på spel. Vi kan inte längre hålla oss undan krig och  konflikter. Men det är en svår strid vi har framför oss. Det vi gör nu, kommer att påverka naturen i generationer framåt. Men det är ett offer som måste göras för att det alls ska finnas en framtid för någon av oss.. Hon tittade ut över församlingen. Hon tog ett djupt andetag.

-När en älva rycker sina vingar förlorar hon även sin identitet som älva. NI MÅSTE  vara säkra på att ni är villiga att göra detta offer.

-Vi är villiga, ropade församlingen med en röst.

Löven darrade på träden som om dom visste vad som skulle hända.

-Må naturen förlåta oss, sa den stora modern.

Trollen stampade med sina fötter. Dom slog på sina trummor.

Luften darrade.

-ÄLVOR! RYCK ERA VINGAR!

Dwarg, tänkte Ting i en bön och röck sina vingar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Kommer snart!     5e Oktober 2018           Från och med 5e Oktober 2018 finns den på följande ställen   cdbaby   Spotify   YouTube Music   Google Music Store   Apple iTunes   Amazon Mp3   *** ...

    More Peace       NOmore Pieces     

Man behöver inte alltid vara död för att vara ett spöke. *** Bara för att ens röst inte hörs innebär inte det att man inte skriker. *** Det kostar inget att lyssna. *** En kram botar så mycket mer än man tror. *** ...

Jag står och stryker över hans nakna bröstkorg. Vi ska få besök. Jag kan inte vara mer glad. Dom har aldrig hälsat på oss tidigare. Det ska bli så spännande. Jag hoppas att dom tycker om mig. Han avslutar samtalet. Jag vänder upp huvudet för at...

    Bättre att pissa i stuprännan *** än att *** Skita i stekpannan !   önskar ett alldeles härligt underbart 2018 :) ...