Jazie hade aldrig vart riktigt rädd tidigare.

Visst, hon hade vart med om faror där döden hade vart nära, och hon hade vart i strider som fått henne att tvivla på sin egen förmåga.

Men skräcken hon kände nu var bortom all sans.

Hon kände Jakkzarhs armar om kring henne och hon slappnade av något.

Hand hade kunnat känna rädslan i hennes doft.

Dom hade legat gömda i flera dagar och knappt våga säga ett ord till varandra av rädsla för att bli upptäckta av dom vandrande döda.

Men dom hade varandra.

Hon kände hur illamåendet inom henne steg och hon svalde hårt för att inte kräkas.

Det var inte båtens gungande utan skräcken som fick magen att vända.

Och dom hade vart tvungen att ge upp tankarna på att varna flocken.

Trots att hon visste att dom inte skulle ha haft en chans att övertala dom att vända sig emot Guden så kände hon ändå att hon övergav dom.

Hon kunde se att Jakkzarh kände samma på hans bittra min.

Men flocken var redan på väg till offerplatsen och dom hade ingen möjlighet att smyga förbi varelserna på skeppet, dom hade redan vart allt för nära att bli upptäckta.

Allt dom kunde göra nu var att åka med skeppet och försöka hjälpa på annat sätt.

Kanske fanns det inget dom kunde göra för att rädda sitt eget folk men dom kanske skulle kunna hjälpa det andra folket som snart skulle få smaka på Gudens galenskap.

Plötsligt var det som en vägg av smärta slog emot dom.

Jazie tittade skräckslaget på Jakkzarh.

En enorm våg kom upp bakom skeppet.

Jazie höll för munnen för att hindra sig själv från att skrika högt.

Jakkzarh höll hårt i henne när vågen slog emot skeppet och kastade ut dom på öppet hav.

Diverse bråte kastades omkring och Jakkzarh fick ett obehagligt hack över armen så blodet flödade när en bit av en mast träffade honom.

Dom levande döda kastades omkring som om dom vore leksaker och många av dom hamnade i vattnet.

Dom övriga brydde sig inte om sina fallna kamrater utan fortsatte bara färden.

Kropparna i vattnet försvann under ytan utan att försöka rädda sig.

Trots att dom bara var ett redskap för Gudens vansinniga planer, trots att dom med största säkerhet skulle döda Jazie och Jakkzarh ifall dom blivit upptäckta, kunde hon inte låta bli att känna medlidande med dom.

Ingen förtjänade att leva som dom gjorde och dö som dom gjorde.

Eller var döden en befrielse för dom?

Fanns det något kvar av den dom en gång var inuti dessa vandrande lik?

Hon tänkte på Nemoz galenskap i grottan.

Hur lättad han hade blivit när han äntligen fick dö.

Kände dessa varleser som han?

En av varlelserna tittade åt hennes håll och hon rös.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Kommer snart!     5e Oktober 2018           Från och med 5e Oktober 2018 finns den på följande ställen   cdbaby   Spotify   YouTube Music   Google Music Store   Apple iTunes   Amazon Mp3   *** ...

    More Peace       NOmore Pieces     

Man behöver inte alltid vara död för att vara ett spöke. *** Bara för att ens röst inte hörs innebär inte det att man inte skriker. *** Det kostar inget att lyssna. *** En kram botar så mycket mer än man tror. *** ...

Jag står och stryker över hans nakna bröstkorg. Vi ska få besök. Jag kan inte vara mer glad. Dom har aldrig hälsat på oss tidigare. Det ska bli så spännande. Jag hoppas att dom tycker om mig. Han avslutar samtalet. Jag vänder upp huvudet för at...

    Bättre att pissa i stuprännan *** än att *** Skita i stekpannan !   önskar ett alldeles härligt underbart 2018 :) ...