Solnedgången var så röd att det såg ut som om någon hade målat horisonten med nytappat blod.

Och allt eftersom himlen mörknade gav diset efter och stjärnorna tog sin rättmäktiga plats på himlen.

Matheous var nöjd.

Det nya alfa paret kom ut från cermonihyddan.

Båda var nakna med håret och ansiktet var täckt av röd lera och kropparna fyllda med uråldriga symboler som ingen av dom egentligen förstod.

Dom höll i var sin skål som dom gav den andra att dricka ur.

Brygden spillde över och rann i små floder längs hanens haka och bröskorg.

Honan slickade upp det med sin sträva tungan för att hindra att dom uråldriga symbolerna skulle smetas ut.

Hanen morrade av njutning och bet henne i axeln.

Dom var redan påverkade av vad som fanns i skålarna.

Deras blickar blev dimmiga medans kropparna brann av en inre eld.

Medan skålarna gick runt i flocken spelade dom äldre medlmemmarna på trummor och flöjtar sittande runt eldarna.

Allt eftersom brygden tog effekt, dansade flocken allt hetsigare runt eldarna så deras skuggor såg ut som galna, plågade urtids djur.

Dom slet av sina kläder med ryckiga rörelser.

Det kunde inte längre kallas dans.

Det kunde inte längre kallas musik.

Det var något mycket mörkare än så.

Dom smetade ner varandra med samma röda lera som alfa paret var målade i.

Leran blandades med blod när deras klor rispade varandra och tänder bet hål i skinnet.

Dom hade inte längre någon kontroll över sina handlingar utan styrdes av brygdens mäktiga egenskaper och sina egna drifter och lusta.

Matheous hade aldrig kunna stå ut med själva parningsakten men den här gången var det för att tjäna hans syften.

Hans offerkull.

Hans blick var lika vild som deras dans.

Kroppar förenades under morrande och klösande.

Smärta blandades med extas.

Deras tjut blandades med hans galna skratt och fyllde natten.