När Bengt närmade sig byn på väg hem genom skogen kunde han höra sång och skratt.

Nyfiken ökade han takten och var snart framme.

Vid samlingshuset stod en kallad trubadur och spelade och sjöng med en alv medan byborna skrattade och klappade händerna.

En bit därifrån hade en säljare satt upp ett stånd.

Det var inte helt ovanligt att trubadurer och säljare kom till byarna, det var iregel så man fick höra vad som skedde i rikena och hos dom olika folken.

Han ställde sig brevid sina föräldrar och lyssnade på trubaduren som sjöng en visa om en dvärg som var kär i en älva men hur dom än försökte finna varandra så hamnade dom bara i ena dråpliga situationen efter den andra.

Bengt fann snart att han skrattade ikapp med dom övriga.

I ögonvrån fick han se säljaren vid ståndet och skrattet fastnade i halsen på honom.

Det var den gammla mannen från staden som hade sålt honom ametrinen.

Det var något i mannens blick som fick det sig att knyta sig i Bengts mage på ett högst oroväckande sätt.

Vad än den gammla mannen gjord där så var han säker på att dagen inte skulle sluta leende.

För tillfället låtsades han som om allt var som vanligt och mannen nickade i samförstånd.

Näsdukar åkte upp i luften och försvann, mynt dök upp på märkliga platser och sången fick luften att vibrera.

Det var en dag för skratt.

Den gammla mannen fick snart arbeta med att hinna med alla som ville köpa av hans varor och höra historier om hur tygen kom från fjärran platser och var färgade med blommor ingen av dom hade hört talas om.

Smycken som hade tillverkats av självaste älvorna.

Skrivböcker med papper av extra hög kvalite, för att inte tala om oljor, parfymer och självklart godis åt barnen.

På kvällen hade man dukat upp för fest så alla satt ute under den stjärnklara himlen och delade med sig av glada historier, pajer, bakelser för att inte tala om all mat.

Trubaduren och alven som visade sig vara förenade till dom flestas förvåning erbjöds att övernatta i samlingshuset medan den gammle mannen frågade om någon kunde vara så vänlig att låta honom sova vid spisen.. Han uppskattade deras gäsfrihet med att sova i samlingshuset, men att få sova närmare elden var bättre för hans gammla leder.

Bengt erbjöd sig genast att han kunde övernatta hos honom och mannen accepterade med en menande blick.

När kvällen övergick till den sena natten tackade dom för sig och gick mot Bengts hus.

Han lade märke till att ju längre dom kom från dom övriga ju yngre verkade mannen. Stegen blev spänstigare och ryggen rakare.

Dom gick under tystnad.

Inte förrän elden sprakade och dom satt med var sin mugg kaffe talade dom.

-Du är ingen vanlig säljare, sa Bengt.

-Nej, sa mannen som nu verkade att vara omkring Bengts ålder.

-Vem är du? I staden, du visste vem jag var? Vad vill du?

Luften kring mannen tycktes skimmra.

-Jag är Ash.

Bengt ryggade tillbaka så pass att han hade ramlat av stolen om inte Ash hade grabbat tag i hans arm.

Greppet var fast. Som hos en man i Bengts ålder. Det fanns inget speciellt med det. Men Bengt hade inga tvivel.

Detta var Ash.

Ash!

Guden.

Skaparen.

Alla deras fader.

-Min Gud, sa Bengt och gick ner på knä.

-Res dig upp Bengt, sa Ash. Om någon ska gå ner på knä så är det jag.

Bengt höjde blicken.

-Jag har kommit för att jag behöver hjälp.

-Hur kan du behöva hjälp? Du är Guden?

-Naturen har sina lagar. Även Gudar måste följa dom.

Tankarna snurrade så fort i Bengts huvud att han kände sig yr.

-Det gäller det kommande kriget? Bengt frågade egentligen inte.

-Ja, sa Ash.

-Men jag är bara en man av folket. Du är en GUD, om inte du kan hjälpa dig hur ska då jag kunna göra det?

-Folk och Gudar följer inte samma regler.

-Jag förstår inte, sa Bengt och gick runt i rummet. Det var som att han inte förstod, som att Guden pratade ett främmande språk. Var detta en dröm?

-Du drömmer inte.

-Du läste mina tankar.

-Ja, men oroa dig inte. Vi springer inte runt och snokar, men du tänkte så högt.. Jag känner din förvirring, din rädsla. Ni är ju trots allt våra barn. Han sa det sista med ett leende.

-Men vad kan jag göra?

-Jag måste berätta för början så att du förstår.

Vi Gudar föds inte på samma sätt som folken gör. Vi skapas av energin ute i rymden. Vi föds ensamma utan föräldrar eller syskon eller någon annan som kan visa oss vägen. Vi bor där ute i rymden. Ibland händer det att vi möter nån av våra likar. Men rymden är oändlig. Trots detta fann jag Lys. Hon var min själsfrände. Min andra hälft. Med henne fann jag mig själv. Vi fann varandra. Våra känslor var så starka att vi förenade oss.

Bengt kunde känna hans kärlek.

-Vi älskade varandra så mycket att vi ville dela med oss av kärleken, av livet. Så vi skapade er, våra barn, från energin av vår kärlek.

-Så var kommer detta hot ifrån?

-Naturen kräver balans. Där det finns lycka finns oxå sorg. Där det finns ljus finns oxå mörker. Där det finns ordning finns oxå kaos.

Vi är inte ensamma där ute.

Och medan vi skapade er av våran kärlek så skapades ett annat folk på andra sidan planeten.

-Hur kan ni tillåta detta?!? Bengt nästan skrek det sista. Ni är ju gudar.

-Tänk dig ett vitt rum som badar i ljus. Ingen skugga bara detta ljus. Hur ska du kunna finna vila? Tänk dig en värld där alla alltid var sams. Hur skulle det då kunna finnas oliktänkande? frihet? Vem skulle sträva efter förbättring om alla var nöjda? Om du inte kunde känna hat, hur skulle du då veta vad kärlek är? Hur kan du känna längtan om det inte finns något att längta efter?

Naturen kräver balans.

Vi kan hjälpa, vägleda, men vi har lagar vi måste följa.

-Så denna ondska är endel av livet? Naturens lag? Vi måste lida, kriga och dö för att det MÅSTE vara så?

-Nej! Naturen strävar efter balans. Men Matheous har tagit sig runt naturens regler och vi förstår inte hur.

-Så denna Matheous är den andra Guden? Den som hotar oss alla?

-Ja, sa Ash med trött röst.

-Men detta är inte första gånge? Det var både en fråga och ett konstaderande på samma gång.

-Slaget om Garr var hans skapelse.

-Varför lyckades han inte då?

-Det vet vi inte. Naturens lagar sa ifrån och vi kunde hindra honom.

-Så varför kan ni inte hindra honom nu?

-Vi har försökt.

Striden är eran, vi kan bara hjälpa er.

Lys har försökt visa Liv vägen. Hjälpa henne att finna styrkan hon bär inom sig.

Jag gav dig stenen. Den skulle hjälpa Liv att fokusera sina krafter men det visade sig oxå att den binder er samman. Ni två är ett på samma sätt som jag och Lys är ett.

Ni finner styrka i varandra på samma sätt som jag finner styrkan hos Lys och hon i mig.

Men någonstans misslyckades vi.

Inte nog med att Matheous har kunnat kringå natuens egna lagar.

Ash suckade så tungt att det kändes som om all luft försvann ur rummet.

Han har fångat ljuset. Matheous har fångat Lys!

Bengt satt förstummad medan han kände hur tårarna fyllde ögonen och svämmade över.

-Vad kan jag göra?

-Du måste till Liv. Kriget är närmare än vi nånsin kunnat tro.

-Men hur ska jag finna henne? Vad ska jag göra?

-Platsen för slaget är satt. Du ska skynda till Garr.

-GARR??? Men det tar ju en evighet att ta sig dit. Hur ska jag hinna?

-Du måste skynda dig så fort du bara kan. Kriget är snart över oss. Liv behöver dig. Jag trodde ni skulle få mer tid. Jag trodde vi alla skulle få mer tid.

-Men vad ska jag göra där?

-JAG VET INTE, Ash röst var desperat. Han har brutit mot naturens lagar.. Detta ska inte kunna hända.

HAN HAR LJUSET!

-Jag far i gryningen.

I stolen mitt emot honom satt en gammal trött man.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Kommer snart!     5e Oktober 2018           Från och med 5e Oktober 2018 finns den på följande ställen   cdbaby   Spotify   YouTube Music   Google Music Store   Apple iTunes   Amazon Mp3   *** ...

    More Peace       NOmore Pieces     

Man behöver inte alltid vara död för att vara ett spöke. *** Bara för att ens röst inte hörs innebär inte det att man inte skriker. *** Det kostar inget att lyssna. *** En kram botar så mycket mer än man tror. *** ...

Jag står och stryker över hans nakna bröstkorg. Vi ska få besök. Jag kan inte vara mer glad. Dom har aldrig hälsat på oss tidigare. Det ska bli så spännande. Jag hoppas att dom tycker om mig. Han avslutar samtalet. Jag vänder upp huvudet för at...

    Bättre att pissa i stuprännan *** än att *** Skita i stekpannan !   önskar ett alldeles härligt underbart 2018 :) ...