-Aj! skrek Liv när käppen träffade hennes fingrar och fick henne att tappa taget om sin egen käpp. Direkt efter träffades hon av ytterligare ett slag, denna gång i knävecket och hon föll handlöst i marken. Innan hon hann hämta andan kände hon spetsen av käppen mot sin hals.

-Du är död, morrade Dwarg med en så hotfull röst att Best visade tänderna och kastade sig mot dvärgen, men Dwarg var beredd och använde Best egen vikt emot honom och kastade det anfallande djuret i en båge över sig.

Best reste sig upp för ett andra försök. Ingen fick hota Liv. INGEN!

-Best, STANNA, ropade Liv.

Best stannade tvärt men gav Dwarg en hotfull blick.

-Ni har fortfarande mycket att lära er, sa Dwarg och hjälpte Liv på fötter.

-Ja, sa Liv, medan jag fortfarande har fingrar kvar.

-Detta är ingen lek! sa Dwarg och slog undan Livs fötter så hon åkte i marken än en gång, men denna gång var Liv bättre beredd så när hon åkte i marken gjorde hon en svepande rörelse med benen och strax låg även Dwarg i en hög brevid henne, med Best som slickade dom båda i ansiktet.

Hmf, muttrade Dwarg men det syntes att han var stolt.

I början hade Liv  vart nervös över att kämpa mot Dwarg, han var ju ändå så pass mycket kortare än henne, men han hade fort visat henne hur lätt han kunde vända hennes egna storlek emot sig. 

Det fanns ingen svaghet i hans ringa storlek och hon förstod snabbt att det var bäst att inte underskatta honom.

Han var verkligen en kalld krigare, dvärg eller inte.

Skadorna var inte allvarliga men många och Liv ville bära sina skador med stolthet och vägrade att låta sig behandlas för att dom skulle läka fortare.

-Det visar vad du är för sorts person, sa mäster Esa till henne, men du gör varken oss eller dig själv någon tjänst genom att vara skadad. Du har din stolthet, du vill inte ta några genvägar, men som läget är nu handlar det om mer än din stolthet. När Dwarg skolar sina soldatar drillas dom ordentligt från grunden. Men dom har TID, och det har inte vi.

Liv lyssnade till mäster Esas kloka ord och lät sig helas av Ting.

Sår idag, hel imorgon. Bara för att få nya sår igen.

Om och om och om igen.

På dagarna övade hon med Dwarg så det kändes som om hennes armar kunde lossna vilken sekund som helst.

-Lyft armen, inte så högt, du ska väl inte måla taket heller, kunde Dwarg ryta.

Sträck ut armen. Nej, handleden ska vara RAK, du vet vad rak innebär??? eller ska jag måsta binda fast en kvist runt handleden????

Släpp ALDRIG taget om ditt vapen, ropade han när hon ytterligare en gång tappade käppen efter han slagit henne på fingrarna.

Lyft ditt vapen. FÖRSVARA dig.

Innan hon var färdig med träningen var hon alltid tvungen att ta hand om sin käpp och se till att den alltid fanns tillgänglig.

-Det må kanske bara vara en käpp för nu, hade Dwarg sagt, men en krigares vapen är den del av honom själv.

En förlängning av armen.

Den vet vad du vill innan du själv vet det.

Man vet aldrig när fienden kommer så man ska alltid vara beredd.

Ett vapen som blir väl omhändertaget tar väl hand om dig när det blir strid.

Det handlar om respekt.

Inte bara för ditt vapen utan även för krigandets konst.

Ditt vapen kan vara allt som står mellan dig och någon annan.

Ditt vapen kommer vara skillnaden mellan liv och död.

Det sista hade gjort Liv illa till mods.

Skulle hon verkligen kunna ta en annans liv?

Även om det var för att rädda sitt eget liv?

Eller någon annans?

På eftermiddagarna drog dom upp slag i sanden och gjorde anfall mot varandra. Liv fick förklara varje drag hon gjorde och vilka konsekvenser det skulle få dels för motståndarna men oxå för henne själv. Kvällarna tillbringade hon med att prata med mäster Esa.

Först kunde hon inte förstå vad det skulle ge, för dom pratade bara om vardagliga saker, men allt eftersom lärde sig Liv att inte bara höra vad han sa utan att även se vad han sa.

Att verkligen kunna lyssna var en konst i sig själv, hade han sagt.

-Du ljuger ju! hade hon utbrustit en kväll när mäster Esa hade berättat om sina söner.

Mäster Esa hade bara lett och klappat henne på kinden.

Och nu satt dom där skrattande på marken med Best över sig.

-Upp med armen. Håll hårt om ditt vapen.

Liv höjde armen och höll käppen med ett hårt grepp.

Dwarg anföll och Liv slog undan hans käpp och måttade ett hugg mot hans bröstkorg, Dwarg vred sig lätt undan och fick snabbt upp sin egen käpp. Dom dansade runt varandra i flera timmar. Det brann som eld i Livs otränade axlar och armar, men hon kunde känna hur hon gjorde framsteg.

Dwarg gjorde ett utfall som Liv parerade och kastade honom i backen och satte käppen mot hans hals. Hon hade vunnit.

Då kände hon en kniv mot sin hals, instinktivt grabbade hon tag i armen och vips låg mäster Esa på marken brevid Dwarg.

-Oj, sa Liv. Det var hennes första seger.

-Inte bara Oj, sa Dwarg. Det var alldeles utmärkt.

-Du lär dig, sa mäster Esa.

-Nu är det nog för ikväll, sa Dwarg. Imorgon plockar vi fram riktiga vapen och testar rustningen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Kommer snart!     5e Oktober 2018           Från och med 5e Oktober 2018 finns den på följande ställen   cdbaby   Spotify   YouTube Music   Google Music Store   Apple iTunes   Amazon Mp3   *** ...

    More Peace       NOmore Pieces     

Man behöver inte alltid vara död för att vara ett spöke. *** Bara för att ens röst inte hörs innebär inte det att man inte skriker. *** Det kostar inget att lyssna. *** En kram botar så mycket mer än man tror. *** ...

Jag står och stryker över hans nakna bröstkorg. Vi ska få besök. Jag kan inte vara mer glad. Dom har aldrig hälsat på oss tidigare. Det ska bli så spännande. Jag hoppas att dom tycker om mig. Han avslutar samtalet. Jag vänder upp huvudet för at...

    Bättre att pissa i stuprännan *** än att *** Skita i stekpannan !   önskar ett alldeles härligt underbart 2018 :) ...