Det blev bestämt att rådslaget skulle ske efter lunch, vilket skulle ge alla tid att samlas och att gå igenom sina frågor.

Duvan som hade skickats under natten hade funnit luftströmmarna och redan nått sitt mål.

Dom övriga duvorna var redan på väg och skulle nå sina destinationer senare under dagen.

Det var bara duvorna som kunde flyga nog fort och högt för att kunna utnyttja luftströmmarna och var därför ett utmärkt sätt att skicka viktiga meddelanden på.

Tyvärr var dom också små, så av naturliga orsaker var varje meddelande så kort som möjligt och iregel skrivna i kod.

Men hur skriver man ett meddelande om något som aldrig har hänt nånsin i historien i kod?

Man funderade länge och väl innan man beslöt sig för att skicka följande meddelande.

"överlöpare har tagit kontakt. Förbered er. Yss och Garr dom troligaste målen."

Meddelandet var kort och konsist.

Även om själva anfallet fortfarande verkade vara dagar kanske tom veckor borta så tar det tid att mobilisera en hel värld.

Hur förbereder man ett folk för en strid mot en fiende man inte känner till?

Vad tar man med sig när man lämnar sitt hem för att kanske inte återvända?

Hur skyddar man sina barn mot faror man aldrig tidigare har mött?

Rädslan låg som en stank i rummet och Jakkzarh fräste upprört.

Jazie tog hans han och gned sig mot honom så hennes doft skulle distrahera honom från dom andra i rummet.

Dom kunde känna alla blickar som var riktade mot dom.

Gälla röser pratade i munnen på varandra så Jazie undrade hur detta folk nånsin fick något gjort.

Var dom ens värda att rädda?

Tillslut orkade hon inte mer och alfan i henne tog över.

Hon klev upp på ett bord och morrade högt.

Tystnaden blev total.

-Hur kan ni nånsin få nånting gjort när ni bara pratar i munnen på varandra? Har ni ingen respekt för era alfor? Har ni inte insett hur allvarlig eran situation är?

Maarakhus klev upp på bordet och ställde sig brevid Jazie.

Hon blev generad.

Detta var inte hennes folk.

Detta var inte hennes sak.

-Jazie har rätt, sa Maarakhus med hög röst. Vi kan inte längre köra huvudet i sanden och hoppas att ingenting kommer att hända. Tills nu har ett krig bara vart en teori. En möjlighet. Men dom är på väg. Dom finns utanför våran kust och väntar på sina order. Vi måste förbereda oss för ett sjöslag!

-Men vi har inga skepp för att kriga.

-Hur ska vi göra?

-Kan vi verkligen lite på nykomlingarna?

-Tänk om detta är en fälla???

Isa klev upp på bordet och ställde sig brevid Jazie.

-Jag är en sanningsläsare, började hon. När någon i detta rum ljuger så kan jag se det. Om någon i detta rum frågar mig nångonting så måste jag tala sanning. Detta är ett nytt folk för mig, för oss alla. Jag kan inte med säkerhet säga att jag kan se om dom ljuger på samma sätt som jag kan läsa alla andra, men jag kan känna deras sinnesstämning. Så på det sättet kan jag ändå se om dom ljuger eller inte. På ett sätt mer tydligt än vad jag kan på våra folk. OM ni tvivlar på mitt ord så fråga. Jag kan inte ljuga för er.

Ingen vågade ifrågasätta drottningen men oron fanns ändå kvar hos dom alla.

-Jag frågar, sa Maarakhus. Så det inte finns några tvivel. Är dessa nykomlingar verkligen uppriktiga i sin vilja att hjälpa oss?

Isa tittade på Jazie och Jakkzarh.

-Dom är uppriktiga, men dom vill även försöka rädda sitt eget folk.

-Men hur vet vi att dom inte kommer att sätta sitt eget folk före oss?

-Vi kommer från andra sidan gränshavet, började Jazie. Som folk är vi betydligt yngre än vad ni är. Vi har inte samma bakgrund eller uppfostran eller ens frihet som ni har. Vi är skapade av vår Gud av en enda anledning. Vi är skapade för strid.

Upprörda mummel hördes i rummet.

-Vi är skapade för strid, upprepade Jazie och höjde rösten. Vi har alltid vetat det. Vi har alltid levt så. Den starkaste överlever den svage dör. Och striden vi är skapade för är den som väntar er. Hon blickade ut över rummet. Hon ville dom skulle känna allvaret. Ett folk skapade för strid. Ett folk skapade för att döda. Ett folk skapade för att döda DOM! Hon kunde se hur hennes ord tog fäste. När jag var en liten valp var jag stolt över mina klor. Jag är snabb, stark och jag är en av dom främsta jägarna i min flock. Efter jag hade blivit bortkörd från min flock på grund av ett ungdomligt misstag blev jag tvungen att lära mig tänka för mig själv. Och jag insåg omedvetet att flockens väg var fel. Jag var stark så jag överlevde min tid utan flocken  och jag var stark nog att ta mig tillbaka. Hon spände blicken i dom. Jag utmanade den mannliga alfan i min flock och dödade honom. Alfa honan såg att jag inte var som dom andra så hon tog mig till hennes efterföljare. Hon skolade mig i flockens historia, men även det lilla om vad hon visste om hur världen här såg ut innan oss. Hon berättade om andra folk som levt innan oss. Andra folk som inte hade varit nog starka för kriget våran Gud vill föra. Och när dom misslyckades förstörde han dom och skapade oss.

-Förstörde han ett helt folk? Bara så där? Maarakhus kunde inte tro sina öron. Vilken gud kunde göra något sånt???

-Ja, sa Jazie kort. Vi var hans nya folk. Hans stolthet. Hans soldater. Hans att offra. Jag tror inte ni förstår hur det är att växa upp generation efter generation med bara ett mål i sikte. Man följer flockens regler. Utan undantag. Följer man inte då är straffet fruktansvärt. Och flockens regler styrs av Guden. Men vi har ändå kunnat leva våra liv på vårat sätt. Om man nu kan kan säga att vi har "ett sätt". Hennes röst dröp av bitterhet. Men nu anser han att vi är redo. Vi är starka, uthålliga och vi lyder blint.

-Guden har alltid varit ett starkt inflytande, fortsatte Jakkzarh. Starkare än ni någonsin kommer att förstå. Men Guden har en fånge. En åldrig kvinna finns hos oss sen en tid. Och sen han lyckades fånga henne har han blivit galen av makt.

-Och hans galenskap har tagit över vår flock, Jazie nästan viskade nu. Dom kan inte se galenskapen i hans handlingar. Det händer att dom vakter han sätter vid den åldriga kvinnan verkar, jag vet inte hur jag ska förklara det, vakna upp, friskna till, visa en glimt av självständighet. Men dom dödar han omedelbart.

-Och när offerkullen är redo tänker han åter igen öppna portalen till Garr.

-Och inget kommer att kunna hindra honom.

-Han skickar vårt folk i ett krig dom inte vet nånting om.

-Han vill förgöra oss alla.

Det var fullkomligt tyst i salen.

-Han har fångat ljuset, sa Maarakhus chockerat.

Skräcken var total.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Kommer snart!     5e Oktober 2018           Från och med 5e Oktober 2018 finns den på följande ställen   cdbaby   Spotify   YouTube Music   Google Music Store   Apple iTunes   Amazon Mp3   *** ...

    More Peace       NOmore Pieces     

Man behöver inte alltid vara död för att vara ett spöke. *** Bara för att ens röst inte hörs innebär inte det att man inte skriker. *** Det kostar inget att lyssna. *** En kram botar så mycket mer än man tror. *** ...

Jag står och stryker över hans nakna bröstkorg. Vi ska få besök. Jag kan inte vara mer glad. Dom har aldrig hälsat på oss tidigare. Det ska bli så spännande. Jag hoppas att dom tycker om mig. Han avslutar samtalet. Jag vänder upp huvudet för at...

    Bättre att pissa i stuprännan *** än att *** Skita i stekpannan !   önskar ett alldeles härligt underbart 2018 :) ...