Duvorna flög silversjöarna runt med sitt budskap

"Ljuset är fångat"

Den stora älvmodern satt vid sitt fönster och strök försiktigt duvan över ryggen.

Hon kunde känna hur det lilla lilla hjärtat arbetade hårt efter den långa flygningen, men nu skulle han få vila.

Hur många gången hon än läste meddelandet så kändes det inte mindre overkligt.

Ljuset var fångat.

På ett sätt visste hon det redan.

Hon var ju ändå Gudarnas första skapelse.

Deras enda skapelse förutom själva landet som fortfarande var vid liv, så klart dom hade ett speciellt band.

Men det var en sak att tro nånting och något helt annat att få det bekräftat svart på vitt.

En ensam tår gled över hennes rynkiga kind och fuktade det lilla meddelandet.

Duvan kuttrade och strök sig mot hennes hand för att trösta henne.

-Vila nu min vän, sa hon till duvan. Du har flygit tillräckligt.

Det knackade försiktigt på hennes dörr.

Hon torkade snabbt bort tåren och lade vingarna tillrätta.

Hennes folk behövde henne.

-Kom in.

En ung mannlig älva steg försiktigt in.

Det var första gången han var i hennes privata kammare.

-Vi har fått meddelanden om att RseVtare nästan är framme vid Garr. Dom borde nå Liv om några timmar.

-Tack Johen.

Dörren stängdes försiktigt bakom honom.

Hon lät blicken vandra över ett schackbräde som var en gåva från dvärgarna. Det var ett utsökt kristallarbete. Hon tog upp drottningen och tittade på henne. Pjäserna flyttades, snart var kriget här.

I städerna försvårades arbetet med dom sista förberedelserna av plundrare, så extra vakter hade fått sättas ut.

Kyrkorna var fulla av besökare och helarna gick igenom sina förråd ytterligare en gång.

Nu visste man var dom värsta striderna med största sannorlikhet skulle ske.

Frivilliga reste mot Yss och Garr för att göra sitt för att försvara deras värld.

Andra hjälptes åt för att säkra städerna och runt om i byarna.

Medlemmarna från dom olika kungahuset var oftare ute bland sina folk för att lugna dom.

Vi är starka tillsammans.

Orden upprepades om och om igen.

Vi är starka tillsammans.

Och trots att detta var en ny sorts hot som ingen av dom nånsin vart med om så fanns historierna om Garr kvar i allas minnen trots att det var så många generationer sen.

Nånstans inom dom var det som om dom alltid vetat att denna dag kunde komma.

I Liv och Bengts by hade man bestämt sig för att stanna.

Byn låg så pass långt ifrån både Garr och Yss att det verkade osannorlikt att striderna skulle nå ändå till dom, och om dom ändå kom, så skulle dom minsann inte ge upp utan strid.

Några av yngligarna reste ändå för att stötta Liv och Bengt.

Tron på Liv var stor.

Och dom ville göra vad dom kunde för att hjälpa.

Vättarna var förstås mer redo än dom flesta.

Deras krigare var redan beväpnade och var på väg redan innan beskedet kom, men som vanligt höll dom sig på avstånd.

Dvärgarna arbetade för fullt med att smida vapen och pilspetsar av siljen. Man hade till och med skickat siljen smeder och råmaterial till både Yss och Garr.

Berg hade stått brevid sin far och sett Sigbris åka iväg.

-Du hade inte kunnat hitta en bättre kvinna att förena dig med, hade fadern sagt. Din mor skulle ha tyckt om henne.

Berg hade bara stått tyst och tittat efter henne medan det kändes som om hans hjärta slets itu.

-Måtte Gudarna vara med henne.

-Måtte Gudarna vara med oss alla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Kommer snart!     5e Oktober 2018           Från och med 5e Oktober 2018 finns den på följande ställen   cdbaby   Spotify   YouTube Music   Google Music Store   Apple iTunes   Amazon Mp3   *** ...

    More Peace       NOmore Pieces     

Man behöver inte alltid vara död för att vara ett spöke. *** Bara för att ens röst inte hörs innebär inte det att man inte skriker. *** Det kostar inget att lyssna. *** En kram botar så mycket mer än man tror. *** ...

Jag står och stryker över hans nakna bröstkorg. Vi ska få besök. Jag kan inte vara mer glad. Dom har aldrig hälsat på oss tidigare. Det ska bli så spännande. Jag hoppas att dom tycker om mig. Han avslutar samtalet. Jag vänder upp huvudet för at...

    Bättre att pissa i stuprännan *** än att *** Skita i stekpannan !   önskar ett alldeles härligt underbart 2018 :) ...