Direktlänk till inlägg 8 februari 2014
Ash kände Matheous svärdshugg som om det vore han själv som hade träffats.
När Lys kropp splittrades och regnade ner över den blodiga marken var det som om hans hjärta splittrades med henne.
Galen av sorg staplade han ut från lägret vid portalen utan att ens märka att hela världen blev mörk.
Hans värld var redan mörk.
Förvirrad, splittrad, hela han förvriden av smärta skrek han ut sin sorg.
-Mitt ljus! Återvänd till mig!
Hans rop rullade över Silversjöarna som en lavin i bergen och svepte bort mörkret.
För Lys hade haft rätt.
Även Gudarna måste följa naturens lagar.
Men naturen rymmer stor magi.
Kanske det kan verka att gå mot naturen att hela en skadad kropp?
Men kan inte en kropp hela sig själv?
Eller en människa som kan flyga.
Men fåglarna i skyn, flyger inte dom också?
Och att skåda in i framtiden.
Men vad är inte en glimt från framtiden om inte ett eko från en möjlig framtids förflutna?
Men allt liv behöver ljus.
Från blomman på ängen till den minsta lilla organism som lever längst inne i dom djupaste grottorna.
Naturen klarar sig inte utan ljus.
Ash var så inne i sin sorg att han inte märkte hur solen sakta gick upp över bergen.
Inte heller märkte han att portalen hade öppnats.
Striden hade börjat.
Man behöver inte alltid vara död för att vara ett spöke. *** Bara för att ens röst inte hörs innebär inte det att man inte skriker. *** Det kostar inget att lyssna. *** En kram botar så mycket mer än man tror. *** ...
Jag står och stryker över hans nakna bröstkorg. Vi ska få besök. Jag kan inte vara mer glad. Dom har aldrig hälsat på oss tidigare. Det ska bli så spännande. Jag hoppas att dom tycker om mig. Han avslutar samtalet. Jag vänder upp huvudet för at...
Bättre att pissa i stuprännan *** än att *** Skita i stekpannan ! önskar ett alldeles härligt underbart 2018 :) ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 | 9 | |||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 | 23 |
|||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
|||||
|