Jazie

Det var en helt annan värld tänkte Jazie.

Trots att bara ett hav skilde dom åt så var det en helt annan värld.

Anpassa sig eller bli en börda.

Iakta och lära sig.

Måsten för flockens överlevnad.

Så Jazie iaktog och försökte lära sig..

Hon försökte förstå detta märkliga folk med deras underliga saker, märkliga maträtter, underliga hiarki och framförallt deras märkliga förhållningssätt till sina valpar, svaga och sjuka.

Honor i flocken hade inga större band till sina valpar.

Man fick valpar för att säkra flockens framtid.

Svårare än så var det inte.

Endast dom starka fick para sig för att skaffa valpar för att försäkra sig om att det vara dom bästa generna som användes.

Här skaffade man barn för att man älskade varandra. Man älskade barnet.

Kärlek var också något som förbryllade henne.

I flocken hade man inte såna känslor för varandra.

Man hade förståelse, ömsesidig respekt och kanske vänskap, men kärlek var ett nytt ord och känsla för henne.

Hon sneglade på Jakkzarh som stod i ett hörn och tittade på barnet.

Hon visste att hon förstod honom. Hon respekterade honom. Hon visste att hon kunde lita på honom och skulle känna en stor tomhet inom sig ifall han försvann.

Var det kärlek?

Hon visste att hon inte riktigt var som alla andra i flocken. Hon hade alltid haft ett mer fritt tänkande än dom flesta, och det verkade som om Jakkzarh var mer lik henne än resten av flocken.

Varför?

Hon fortsatte att iakta honom och såg hur han tittade mot barnet med något som liknade ömhet i blicken.

Om dom fick en kull, skulle han vara mer som en hane eller mer som en människa i sitt förhållande till valparna?

Hon hade aldrig tänkt på en egen kull förr.. Kullen som dog när hon hade vart ung hade hitils varit hennes enda.

I flocken fick dom små klara sig själv nästan från första början, men här lindades dom in som om dom vore den störasta skatten.

I flocken var valpar mest en besvär tills dom var nog gamla att tillföra något. Inte först en valp kom hem med sitt första byte räknades den som något annat än en börda.

Här blev dom nästan bortklemade.. Man oade och aade bara barnet tog ett steg eller lyckades formulera en hel mening. Som om det var nog.

Hanar hade som regel kraftigare band till sina valpar än honor men det var av biologiska orsaker.

Bara ett fåtal hannar fick skaffa en kull och därför blev den kullens överlevnad viktigare än för honorna.

Det var därför med blandade känslor hon iaktog skiljsmässan mellan Tova och hennes fosterförlädrar.

Detta var ett barn som skulle bli en stor ledare förstod Jazie.. Det märktes i doften.

Ändå grät detta svaga barn över att bli lämnad med hennes mor, som redan en gång vart redo att offra sitt liv för att försäkra sig om hennes framtid. Inte nog med det så klängde hon sig fast hos modern som var villig att offra sitt eget liv för hennes skull, trots att det var uppenbart att hennes hjärta höll på att brista av Tovas tårar.

Hade detta varit flocken så hade barnet helt enkelt övergetts för att trygga resten av flockens fortlevnad.

Så var det.

Dom starka överlever och barn är inte starka.

Och för varje minut dom stannade kvar här minskade deras chanser att hinne fly.

Men ändå var det någonting i Jazie som ville hålla detta barn i sin famn och trösta henne.

Eller klappa till henne så hon skulle sluta gråta och inse hur lycklig hon var som hade så många som var villiga att göra allt, offra allt för att hon skulle vara trygg.

Och det gällde även hon själv och Jakkzarh.

Tova vände sina blinda ögon mot henne.

-Jag ska vara en duktig flicka, sa hon.

Jazie nickade och log. Detta var sannerligen ett mycket speciellt barn.

-Oroa dig inte mamma, sa Tova till Rava. Jag ska vara en stor flicka så ni inte behöver oroa er för mig. Hon höll Isa hårt i handen. Kom mamma vi måste skynda oss.

När Isa och Tova lämnat rummet för att snabbt raffsa ihop lite mat och kläder föll Rava ihop i Lafrs famn och grät.

-Ni måste vara starka för er valp, sa Jazie. Hon är starkare än ni tror och om ni ska överleva striderna så måste erat fokus vara på striden inte oroa er för er dotter. Vi har inte samma relation till våra valpar som ni har, men jag lovar henne att jag ska ta bättre hand om henne än jag hade min egen kull. Jag ska vårda henne som om jag vore en människa och jag ska skydda henne som den Alfa hona som jag är!

Några ögonblick senare var Isa och Tova tillbaka och dom gick till tunnlarna.

Isa kysste Maarakhus en sista gång.

Det fanns inga ord som var nog stora för att göra rättvisa åt deras känslor.

Sorgen och oro stod skriven i deras ögon så dom lät läpparna tala kärlekens språk.

Han höll henne hårt i sin famn. Ville inte låta henne gå.

-Vaka över honom, viskade Isa till snöskatan och så gick dom in tunnlarna.

Tunnlarna

Tunnlarna som gick under palatset och hela staden var dels av praktiska skäl, för länge sendan hade staden varit hårt ansatta av flodpirater så man hade grävt ut ett tunnelsystem för att hålla barn, gamla och sjuka i trygghet vid ett anfall. Dels var dom också till för att hålla grädor och mat färska längre i speciella rum så dom skulle ha tillgång till mat även om dom inte var säker på att dom skulle kunna göra upp eldar.

Jazie och Jakkzarh hade varnat dom för att rök och doft av mat skulle avslöjja tunnlarna.

Men vissa av tunnlarna var också naturens egna skaperlser och dom var vackra som smycken.

Tova var som hon lovat en duktig flicka. Hon grät inte och klaga inte på kylan. Där det blev för svårt för henne att gå fick hon åka häst som hon kallade det på någon av dom.

Det var fler familjer som hade hittat sig ner i tunnlarna. Tragiska historier berättades om dödade släktingar, nedbrända hus, slaktade djur och förstörda skördar. Isa kände sig hjälplös och visste inte hur hon skulle hjälpa sitt folk. Doften av mat, svett, sjukdom och skräck låg tung. Men alla samlades dom tillsammans och hjälptes åt. Man tog hand om barnen, vårdade dom sjuka och sprang bud för att se hur det gick för dom som stred. Snart tunnlarna inte bara ett gömställe utan även ett sjukhus och en väg att sprida information från enda änden av staden till den andra. Men det var långt ifrån alla som lämnade tunnlarna som återvände.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Kommer snart!     5e Oktober 2018           Från och med 5e Oktober 2018 finns den på följande ställen   cdbaby   Spotify   YouTube Music   Google Music Store   Apple iTunes   Amazon Mp3   *** ...

    More Peace       NOmore Pieces     

Man behöver inte alltid vara död för att vara ett spöke. *** Bara för att ens röst inte hörs innebär inte det att man inte skriker. *** Det kostar inget att lyssna. *** En kram botar så mycket mer än man tror. *** ...

Jag står och stryker över hans nakna bröstkorg. Vi ska få besök. Jag kan inte vara mer glad. Dom har aldrig hälsat på oss tidigare. Det ska bli så spännande. Jag hoppas att dom tycker om mig. Han avslutar samtalet. Jag vänder upp huvudet för at...

    Bättre att pissa i stuprännan *** än att *** Skita i stekpannan !   önskar ett alldeles härligt underbart 2018 :) ...