Liv och kvinnorna samlades kring Ingbry.

Dom hade mycket att prata om.

Tvillingar även om dom anses vara en gåva så innebär det oftast att riskerna blir fler, och nu med att Ingby hade hamnat i vaken och tillråga på allt fått veta att det vara fara inte bara för barnens liv utan även hennes så var det extra viktigt att dom inte missade nåt.

Hon bäddades ned ordentligt och blev undersökt.

Både hon och barnen verkade svaga på ett sätt som oroade både Liv och kvinnorna.

Enligt av Ingbry sa så var det vara omkring sju dagar innan barnen skulle födas.

Och tvillingar har en tendens att komma tidigare.

Allt som kunde förberedas ordnades med en väldig fart.

Elsbeth var väldigt bra på att organisera.

Men Liv var orolig.

Det var nåt som inte kändes rätt.

Dofterna var fel.

Hela Ingbry kändes fel.

Vad var det hon missade?

OM hon inte fann svaret snart så skulle dom förlora tre liv på en gång.

Liv tittade in i elden.

Hon ställde sig upp och vände sig mot kvinnorna.

-Alla föräldrar vet att det är både med sorg och stolthet man lämnar sina barn att bilda sina egna liv, rösten hon pratade var inte hennes egen och den lät som en porlande silver bäck.

Kvinnorna i rummet tittade på henne.

-När tiden var inne lämnade vi er, fortsatte rösten.

Jag lät mig gråta fem tårar av silver för mina barn.

Vi hade gjort allt vi kunde och nu måste ni finna styrkan i det vi lärt er och gåvorna ni har fått.

Men där det finns godhet finns också ondskan.

Och där det finns liv finns också död.

Rösten lämnade henne och Liv föll ihop på marken skakande.

Elba och Elsbeth rusade fram och hjälpte henne på fötter.

-Det är ingen fara, sa Liv.. Jag mår bra.

-Det var Gudinnan? frågade Elba.

-Jag tror det, sa Liv.

-Detta är inga vanliga barn? undrade Elsbeth.

-Det ligger något ont i luften, sa Liv. Barnen och föräldrarna MÅSTE få leva. Jag vet inte varför dom är så viktiga men jag känner det i varendra fiber i min kropp.

Vi måste hämta maken.. OMGÅENDE!

Kvinnorna rusade iväg och hämtade Hagar som kom skyndande.

-Vad kan jag göra? frågade han. Jag gör vad som helst.

-Gudinnan talade till oss, sa Liv. Så vitt jag vet har aldrig Gudinnan talat till någon tidigare.

Hagar flämtade.

-Det är något större som pågår här, sa Liv. Jag vet inte hur det hänger ihop men allt kommer att börja med era barn. Och både ni och barnen MÅSTE överleva. Det står och väger nu. Naturen känner det oxå.

Dom tittade ut genom fönstret. Det hade blåst upp till storm.

Liv tittade på Hagar.

-Gudinnan har gett oss den hjälp vi behöver. Jag vet vad som måste göras. MEN det vilar på DINA axlar Hagar. DU måste hjälpa din fru.

-Säg bara vad jag ska göra!

-Du måste fara redan ikväll. Du ska ta hundspannet och fara till Silversjön Signe och hämta två stora krus med vatten. Du måste vara tillbaka innan barnen föds. Jag vet inte riktigt vad vi ska göra med vattnet med det är bråttom. Barnen kan komma fortare än vi tror och Signe är minst två dagars resa bort och nu är det storm ute.

-Jag vet inte hur vi ska kunna hitta, sa Hagar med panik i rösten. Jag har aldrig vart där tidigare och i stormen.. Han suckade uppgivet och slog ut med armarna.

-Du får sätta Best som ledar hund, sa Liv.

-Men, protesterade Tor. Han är inte ens ett år än. Han är på tok för liten och hur ska han kunna hitta?

-Vi kan lita på Best, sa Liv. Best fick magi i blodet när jag räddade honom. Best var en en gåva till mig för att hjälpa mig.

Best tittade allvarligt på henne. Han var ung men han var redan större än han skulle ha varit om han hade vart en renrasig varg. Även om hans muskler och kropp inte var fullt utvecklad så var inte hans roll så mycket att dra släden som att visa vägen.

Hagar tittade på Best.

-När ska vi åka, frågade han.

-Så fort vi har fått släden i ordning, sa Liv. Tiden rinner snart ut. Är du inte tillbaka innan barnen föds så kommer vi alla att drabbas.

-Då är det bäst att vi skyndar oss, sa Hagar och började förberda släden.

Alla hjälptes åt under tystnad.

Ingen sa något.

Men dom var rädda.

Så vitt man visste så hade aldrig Gudinnan pratat med någon tidigare.

Och nu när hon gjorde det så kom hon med en varning.

-Varför ska bara Hagar åka, frågade Bengt med låg röst.

-Han är make och barnens fader, sa Liv. Det faller på hans lott att visa mod och rädda sin familj. Vi kan bara hjälpa honom så gott vi kan.

Bengt såg nåt i Livs ögon som han aldrig hade sett förut.

Där fanns en hård blick.

Det var som något inom henne förberedde sig på strid.

-Vad kan jag göra för att hjälpa? frågade han.

Liv tittade sig omkring.

-Vi måste skydda byn mot vad det är som kommer. Alla barnfamiljer måste hålla sig här ifrån, sa hon och syftade på samlings huset. Så även gamla och sjuka. Men friska kvinnor och män som vill vara kvar får stanna. Jag vet inte vad som kommer att hända, sa hon och vände sig bort.

Bengt lade sina händer på hennes axlar men lät henne stå med ryggen mot honom. Han visste att hon var nära till gråten och han ville inte göra henne generad. Hon behövde sin självkontroll förstod han. OM hon gav efter för rädslan och tårarna så fanns risken att dom alla skulle gå förlorade.

-Vad kan jag gör för DIG?, frågade han.

Hon vände sig om och begravde ansiktet mot hans bröst.

-Bara håll om mig, sa hon. Jag behöver känna din värme. Jag fryser.

Dom stod så ett ögonblick men sen var den bistra verkligheten tillbaka.

Släden var packad och det var dags för Hagar att ge sig av.

Liv tog Best huvud mellan sina händer och tittade i hans ögon.

-Jag vet att du vet vad du ska göra, sa hon. Jag har inte haft dig så länge men du är en del av mig själv, sa hon. Var stark. Var säker på tassen. Låt dig ledas av kraften från sjön. Den vet att du är på väg och den kommer att kalla på dig. Hon strök hans tjocka päls och han slickade henne i ansiktet.

Det var dags.

Liv vände sig mot Hagar.

-Båda kärlen måste vara fyllda, sa hon. Och dom måste vara hela när du kommer tillbaka. Lita på Best. Han vet vart han ska.

-Jag ska lita på honom, sa Hagar.

Hagar kysste sin fru och tittade på henne.

-Jag är snart tillbaka, lovade han.

Han ställde sig på släden.

Stormen ven.

Och sen bar dom av ut i mörkret.