hejsan =)

mitt nya pannband. Blev klart igår.. Det andra är inte helt färdigt än men dyker nog upp här nån dag.

Förtillfället känns d lite som det lockar mer att skriva än att sticka.

Hoppas ni gillar den.

Trevlig helg =)

Så du är död hade han frågat men både tofallet och ögonen sa det var ett konstaterande.

Kanske inte var så svårt att lista ut egentligen när man är i en väntall för dom döda..

Jag tror alla är döda här iallafall. Men vad vet jag? Jag är ju rätt ny när d gäller det här med att vara död. 

Hur som helst. VÄNTHALLEN... Det lät väl trevligt? 

Jag tittade mig omrking och såg alla människorna som satt där.. 

Undra om det finns fler vänthallar med tanke på hur "få" människor jag såg. Kanske en vänthall per stad eller så? 

Hur som helst.. 

Om man bortser från att alla (tror jag) är döda här så ser d mer eller mindre ut som vilken vänthall som helst.. Och stämningen är kanske inte lika munter som tex en flygplats.

Dom verkade ha personal här oxå vilket jag fann lite lustigt.. (jo även döda har humor)

Men jag kunde se behovet när jag tittade mig omkring.. Det var fler än jag som verkade undra vad i hellskotta gör jag här???

En äldre dam som satt och stickade tittade på mig och log.. En man satt och läste en tidning men hur nära jag än kom så kunde jag inte se vad som stod där.. Det var nog bara för honom.

Människor kom och gick medan andra satt och inte verkade veta vad dom skulle göra och vissa som den gammla damen eller mannen med tidningen satt i lugn och ro och väntade på sin tur.. 

Jag hittade en stor tavla med en massa namn på.. ungefär som på en flygplats där d står vilka plan som går vart och hur man hittar dom osv.. hittade mitt namn men där stod bara "stand by"

Tittade runt lite till och hittade en skyld där det stod information.. 

Äntligen skulle jag få lite svar.

Tog en numerlapp (det var tydligen inte bara jag som var förvirrad)

Efter en stund blev det hur som helst min tur.

-Välkommen till vänthallen.. Vad kan jag stå till tjänst med?

-Jag undrar vad jag gör här..

-Du väntar... (vääääldigt informativt)

-På vad?

-Det är helt och hållet upp till dig.. (åter igen ett bra svar.. suck)

-Jaha.. meeeen... hur lång tid behöver jag vänta då?

-Det tar den tid det tar.. Tid betyder inte så mycket här.

-Men.. vad ska jag göra då?

-Det väljer du själv. Om du vill kan du bara sitta ner och vänta så blir det din tur så småningom.

-Jaha.. Tack då, sa jag och gick mer förvirrad än jag var tidigare.

Det var ju väldigt mycket information man fick där....

Jag ställde mig igen och tittade på tavlan.. Inget nytt för mig. En man brevid mig hade tydligen fått reda på vart han skulle iallafall för han sken upp och gick ut genom en av dom många dörrarna.. Men hur jag än ansträngde mig kunde jag inte se vad som stod på dörren.. 

Plötsligt hittade jag en dörr som jag mycket väl kunde läsa texten på.. BAR.. Hurra för mitt lag, tänkte jag och gick in.. 

Baren såg ut ungefär som vilken bar som helst.. Iallafall som dom barer jag brukar gå till. Jag satte mig vid bardisken och han som jobbade där kom fram.. - Vad är ditt gift? frågade han 

-Gärna en rökig whisky, sa jag.. Men jag har inga pengar..

-Det gör inget.. Detta är inte riktig whisky.. 

Han hällde upp ett glas åt mig.. Den luktade gudomligt.. (oj.. hädade jag nu?) jag satte glaset mot mina läppar och tog en stor klunk.... av ingenting... ( va i hellskotta???)

-Är man död behövar man varken äta eller dricka sa bartendern.

Vet inte om jag höll med honom där.. Iallafall inte i frågan om whiskyn.. Men när jag kände efter så var jag varken hungrig eller törstig.. Jag ville nog bara ha nåt jag kände igen.. 

-Men samtalen här är äkta, sa bartendern. 

-Tur nåt är det sa jag och kunde inte dölja bitterheten över min förlorade whisky i rösten.

Bartendern skrattade.

-Du är ny här? det var en fråga men åter igen ändå ett konstaterande.

-Ja.. märks d så tydligt?

-Iregel är d nyinkomna som hittar hit. Ger en känsla av fast mark underfötterna. 

-Men man snuvas på whiskyn sa jag bittert..

Bartendern skrattade gott igen..

-Behöver du den verkligen?

-hm.... nä... jo... eller egentligen vet jag inte..

-Det kanske är svar du egentligen behöver?

-ja.. den där "informationen" levde inte direkt upp till namnet.. 

-haha .. Nä .. Här "lever" inte så mycket alls...

Jag skrattade lite.

-Men vad tusan gör jag här då?

-Du väntar.. 

(Men suuuuck.. var vi tillbaka där nu igen???)

- MEN VAD TUSAN VÄNTAR JAG PÅ DÅ?

-Det är upp till dig..

(irriterad nu)

-KAN MAN INTE FÅ NÅGRA VETTIGA SVAR HÄR???  Hur i hellskotta ska jag veta vad jag väntar på?

-Det är det vänthallen är till för.. Det är ditt liv.. Bara du som vet hur du ska göra.. Men vilken väg du väljer för att hitta dit är det bara du som kan välja... Ingen kan styra ditt öde förutom du själv.

(nu började vi komma nånstans)

-Men hur vet jag när jag vet? (logisk fråga...)

-Det är nåt man bara vet..  Alla människor styr sitt eget öde.. När man sen kommer hit så måste man välja vilken väg man vill gå.. För vissa är svaret enkelt.. Andra har levt sina liv på ett sånt sätt att det beslutet tas för dom.. men du måste hitta ditt eget öde. Ingen kan se din väg förutom du. Det är oxå därför du bara kan se vad som står vid ditt namn på tavlan och ingen annans.. 

-Jaha, sa jag.. Hade som inget annat att säga.. Det känns väldigt ensamt att vara död.

-Är du på riktigt? frågade jag.. 

-Jag är vad du behövde svarade han leende.

-är du GUD? , jag väntade nervöst på hans svar.. (jamenar.. vad gör man om man råkar stå inför GUD?)

Hans skratt fyllde rummet. -Nej jag är bara en bartender.. 

(Även om jag nu kanske inte trodde på att han var GUD så "bara" en bartender? jo visst.........)

-Oroa dig inte, hans röst hade en lugnande ton... Alla hittar den väg dom ska ta.. För vissa tar det bara lite längre tid.. Och här finns all tid i världen.

(jag vet inte om hans ord gjorde mig lugnare eller mer stressad.. men efter en stund funderande kom jag fram till att jag blev nog lugnare av dom orden..)

-Om jag går nu... Kommer jag hitta hit igen då? 

-Du hittar vad du behöver.. När du behöver det.. Även om du kanske inte vet det själv. Men ibland när det känns som du inte får några svar ska du minnas att svaren finns där.. Bara du som inte har hittat dom än.

(känns som jag slår huvet i väggen.. Kan man få migrän som död tror ni?)

-Så jag måste alltså finna min egen väg?

-Japp..

-Finns det ingen som bara kan säga mig vilken väg jag ska ta? 

-Nej.. Din väg är din väg.. 

-Tja, tack iallafall då sa jag och gick tillbaka till vänthallen.

När jag vände mig om efter dörren hade stängts kunde jag inte längre läsa vad som stod på den..

Jag tryckte ner handtaget men det var låst.

Jag gick tillbaka till bänken där jag hade suttit tidigare.

Den gamla damen tittade på mig och log.