Jag hade inget speciellt mål med min promenad.

Jag bara gick och tittade mig omkring.

Fick syn på en dagstidning i ett fönster.

Jag kunde inte se vad den handlade om men jag kunde se datumet. 2 oktober.

Det känns som om det är nåt speciellt med den dagen men jag kommer inte på vad.

Kanske nån på jobbet som fyller år?

Plötsligt får jag syn på nåt i ögonvrån.

Jag vänder mig om och kan inte tro mina ögon.

DET ÄR DEN!

Den röda bilen!

Den som körde på mig!

Hela orsaken till att jag är död kommer körande som om inget har hänt.

Nu kanske ni tänker att det finns tusentals röda bilar.. Hur är du säker på att det är just den?

Jag vet.

Fråga mig inte hur, men  JAG VET.

Kanske är nån sån där spökgrejj.. Vad vet jag?

Utan att vara riktigt medveten om det så följer jag efter bilen.

Jag vet inte hur men jag tappar den aldrig ur sikte.

Hjärtat bultar så hårt att jag tror jag ska dö.. (hm.. lite för sent för d nu kanske)

Han parkerar och går in i ett hyreshus.

Han ser helt vanlig ut.

Mannen som dödade mig.

Han som gjorde mig till ett spöke.

Det tänds i ett fönster och jag VET att det är där HAN bor.

Vad gör jag nu?

Ska jag konfrontera honom? (nja det kanske blir lite svårt men ni vet hur jag menar)

Vill jag verkligen veta nåt om honom?

Tiden tickar på.

Jag ryser till..  Det känns som nån gick på min grav. (låter mer dramatiskt nu va när jag är död än om man hade sagt så annars?)

Jag vet inte vad jag ska göra.

Ska jag gå in och se vem han är?

Vill jag veta vem han är?

Ska jag bara gå därifrån?

Men ska han bara få komma undan?

HAN DÖDADE MIG!

JAG ÄR DÖD PÅ GRUND AV HONOM.

Det var fint väder den dage.. Så mycket minns jag.

Jag kollade mig för innan jag gick över gatan och jag gick på ett övergångsställe.

DET VAR HANS FEL!

JAG ÄR DÖD! FATTAR DU?

Död, körd..

Jag får aldrig umgås med min familj igen!

Fatta hur det känns.

Alla dom där känslorna jag inte ens visste att jag kände kom bubblande på en gång..

Jag vandrade fram och tillbaka med händerna hårt knutna i mina fickor.

Jag blev bara argare och argare.

Sen gick jag upp.

Fördelen med att vara spöke är att det finns inga dörrar som kan hålla mig ute så jag klev bara in.

Det första jag känner är hur det stinker whisky.

Jag är död och han super????

Jag går in i köket och där ser jag whiskyflaskan på golvet.

På köksbordet står ett nedbrunnet ljus och det ligger några tidningsurklipp spridda.

På kylen är det ett upptejpat foto av vad jag antar är en bild på han och hand dotter.

Dom ser lyckliga ut.

MEN JAG ÄR FORTFARANDE DÖD.

När jag snokar vidare hittar jag papper från AA.

Den jäveln är alkis.

ALKIS.

Jag skriker ur min ilska och sopar grejjerna från bordet.

Till min förvåning rivs dom ner.

Jag går in till vardagsrummet.

Han ligger på golvet.

Säkert avsmullen den äcklige fan.

Svin.

Plötsligt sätter han sig upp.

Tittar sig omkring.

Och ser på mig.

-Vem är du? Vad gör du här? Vad har hänt? Varför ligger jag på golvet.

-Du är död din jävel. Känns så skööööönt att säga så.

-Död? men? va? HERRE GUD DET ÄR JU DU!!!!!!!!

Han reser sig.

-Jag är så hemskt ledsen.

Det var en olycka...

-OLYCKA????? skrek jag ..

DET ÄR INGEN OLYCKA NÄR MAN KÖR BIL FULL SOM ETT JÄVLA ÄGG.

-Jag vet.. JAG VET... Jag är så otroligt ledsen.

-LEDSEN?????   VA FAN HJÄLPER DET MIG???? JAG ÄR DÖD!

FATTAR DU???? DÖD!!!!

SÅ DET SPELAR INGEN JÄVLA ROLL HUR "LEDSEN" DU ÄR..

JAG ÄR DÖD.. FATTA!  jag spottar fram orden. så arg att jag känner hur blodet kokar.. "han är ledsen" jo säkert...

-Jag smet inte.. Jag stannade.. Jag ringde tom polisen själv... Han stammade nästan..

-Jaha? Vad fan hjälper d mig?

-Jag fick fängelse. Dom tog mitt körkort.

-Säkert.... Jag såg ju för fan hur du kom körande.. Eller kör du olåvandes oxå ditt satans fylle svin????

-Nej! Jag var tvungen ta om det....

-Jo säkert d går så fort.

-Men? Vet du inte hur länge du har varit död?

-En månad? kanske lite mer.

-Du har varit död i fem år. Det är din årsdag idag.. Min oxå. Den dagen du dog var den sista dagen jag drack en droppe.. Jag har varit nykter sen dess.. Jag lovar..

(Fem år.. jag visste på nåt sätt att det var sant.. Det var därför jag hade kännt igen datumet. Jag hade inte lagt märke till vilket år det var.. Men fem år???)

-Jag skiter väl i att du är nykter nu? Det spelar väl inte mig nånroll?.. JAG ÄR FORTFARANDE DÖD. OCH DET ÄR DITT FEL!

-Jag vet.. Jag är så ohyggligt ledsen.. Kunde jag göra det ogjort så skulle jag. Förlåt. Snälla.. Jag förstår att du är arg. Jag förstår att du hatar mig.. Men jag menar det verkligen.. Förlåt. När du dog.. Det väckte upp mig.. Jag fick hjälp i fängelset.. Jag har vart nykter sen dess.. jag ha...

-Jag skiter fullständigt i vad du har eller inte har.. (min röst var kall. Död. )

Det finns inget du kan säga eller göra för att göra mig mindre död.

OCH DET ÄR DITT FEL!

Plötsligt känner vi båda ett tryck..

Hämtarna kommer..Jag känner det i kroppen.

Nu ska dom ta honom och jag får upprättelse. Jag kanske får gå vidare nu.

Hämtarna gled igenom dören lika lätt som jag hade gjort.

Till skillnad från förra gången var jag glad att se dom..

Så jävla rätt åt honom...

-Nu ska du få betala ditt jävla fylle svin!

Han tittade på mig.

-Det är inte mig dom ska hämta......