Så vad händer nu kanske ni funderar efter dom dramatiska händelserna med hämtarna..

Ja va fan tror du händer????

Skojjar bara..

Jag har inte en susning.

Hämtarna var en upplevelse jag helst hade varit utan och stämningen i väntrumet kändes dämpad ett bra tag..

Även om det nu är lite lurigt att säga exakt hur länge ett bra tag var med tanke på hur tiden verkar hoppa runt som den vill här.

Men dämpad var den.

Jag visste först inte vad jag skulle tro.

Jamenar.. Va f-n tänker dom när dom utsätter oss för nåt sånt???

Har inte vi nog med våran död (tänkte först säga vårat liv men....) som det är?

Behövde vi verkligen få se det där?

Svaret är förstås JA.

Kanske låter hårt.

Men som dom sa...

Vi styr våra egna öden..

Kanske är på tiden vi får se xakt hur det går när man... tja när man vad egentligen? Inte lever som dom vill? Var hon en väldigt ond person? Vad gjorde hon då i så fall här?

Personligen tror jag inte dom påtvingade oss "uppvisningen" för att på nåt sätt skrämma oss eller för att liksom hötta med fingret och säga så där går d när ni inte sköter er..

Det är nog mer för att visa att varje val är vårt eget.. Varje val har sin konsekvens.

Det är iallafall vad jag kom fram till.

Om jag har rätt vet jag ju faktist inte.

När jag tänker vidare inser jag att även hon kanske var här av en anledning. Hon kanske oxå var här för att göra ett val. Men ibland vill man inte ta ansvar för sina handlingar. Tror ni det kan vara så? Dom gav henne en chans att tänka igenom sitt liv, sina handlingar, sitt öde...

Hon kanske själv insåg att detta var hennes väg att gå?

Eller så försökte hon fly från sitt ansvar så dom var tvungen att ta ansvar för henne?

I den stilen går mina tankar hur som helst.

Sen återstår att se om jag har rätt eller fel.

Jag hoppas bara att jag slipper möta hennes öde.

Så hemskt har jag väl inte levt mitt liv?

Nog var jag väl ändå en rätt kanske inte god person.. men ingen ond iallafall?

Frågan är om det räcker?

Och vart går egentligen gränsen?

När är man egentligen en god människa?

Är jag en god människa?

Är du?

F-n jag börjar känna mig klaustrofobisk här.

Jag måste här ifrån.

Jag kan inte tänka här..

Jag får ingen luft.

Men vågar jag gå?

Tänk om jag skriver under min dom i samma ögonblick jag öppnar dörren?

Eller är det här den väg jag MÅSTE gå för att hitta mitt öde?

Jag kan inte tänka här.

Jag måste ut..

NU.

Jag står med handen på handtaget.

Jag tittar på den gamla damen för att få nån sorts bekräftelse.

Hon ser mig inte.

Vad ska jag göra?

Vågar jag öppna dörren?

Jag har inget val.

Rätt eller fel.

Jag måste härifrån så jag kan tänka.

Den gamla damen vänder sig om och tittar efter honom.

Medan dörren sakta går igen bakom honom ändras texten på den stora skylten.