Allt eftersom Berg bröt mer Siljens samlades allt fler dvärgar för att titta på.

Aldrig tidigare i dvärgarnas historia hade man brutit efter Siljen på det sättet.

Ingen sa nåt.

Dom stod där tysta med bistra miner och tittade på Berg som kämpade mot berget.

Siljen smedarna hade tänt eldarna och satt nu och väntade på den första omgången.

Det var en stor order som dom hade fått.

Pilspetsar, yxblad, svärdsblad, kastknivar, vanliga knivar, långa böjda blad, långa spjutspetsar med hullingar, brynjor för att passa alla folken och en massa annat.

Sigbris kände hur kallsvetten rann längs ryggraden.

Hon visste att hennes smycken var uppskattade men vapen...

Hon ville inte göra vapen.

Men den stora älvmodern hade skickat bud att dom måste rusta för krig och om självaste älvmodern kommer med en sån befallning så gör man bäst i att lyssna.

Älvmodern var den allra första skapelsen.

Och det var ytterst sällan hon lade sig i vad som hände i övriga landet.

Få visste att Sigbris var kallad som Siljen smed. Man måste inte vara kallad för att bli smed eller ens för att bli en utomordentligt bra smed, men Sigbris var kallad.

Hon hade aldrig förstått varför men nu gjorde hon det.

Det var inte bara Siljenvapen hon skulle smida, dom skulle få magi från henne oxå.

Frågan var bara vad skulle hon väva in i smidandet?

Dörren öppnades och in kom Dwarg Sabel, han var kallad krigare.

Sigbris blev alltid så förvånad när hon såg Dwarg.

När man hör ordet "krigare" så förväntar man sig en stor muskulös, bestämd man som svingar ett svärd lika enkelt som han höjer en bägare mjöd.

Men att vara kallad till krigare gör inte att man på något sätt är mer aggressiv än andra eller har lättare att ta till vapen.

Egentligen är det tvärt om.

En verkligen krigare beöver sällan lyfta sin sabel eller vilket vapen denne nu må föredra.

En riktig krigare var en som förstod sig på själva kriget. Strukturen, sambanden, dom såg hela bilden och kunde därför som oftast inte bara minska onödiga strider, skador, svält och liknande utan en riktigt bra krigare sköt som oftast över dom krig dom hade undvikit inte dom som hade blivit av.

Men OM en kallad krigare drog ut i strid så var det ett hemskt skådespel att bevittna.

En krigare kan läsa vart i brynjet det är mest lämpligt att placera en pil på ett sånt avstånd att dom flesta inte ens kunde se att det var en person där.

En krigare kunde smidigt bryta nacken på en person och samtidigt hugga en yxa i en annan utan att nån av dom ens hann blinka.

Att se en krigare dra fram var som att bevittna självaste döden.

Dwarg tittade på henne och nickade.

-Jag har några special order åt dig, sa han och gav henne ett brev med älvmoderns egna sigill.

Med darrande hand öppnade hon brevet. Aldrig tidigare hade hon fått en beställning från självaste älvmodern. Nu måste det vara nåt speciellt.

Hon var tvungen läsa brevet flera gånger.

Hon förstod inte riktigt vad hon skulle göra, men ritningen var tydlig.

Och en order från älvmodern följde man.

Hon gav Dwarg en nick.

-Så fort en lämplig laddning Siljen kommer så börjar jag, sa hon.

-Första laddningen kommer direkt till dig, sa Dwarg. Ordern har högsta prioritet.

-Så blir det, sa Sigbris.

Dwarg gick utan ett ord.

I gruvan var Berg klar med första laddningen Siljen och den forslades bort i en hast han inte sett förr.

Han var dock allt för trött för att orka fundera vad det betydde.

Istället gick han upp till solplatsen för att äta och suga i sig så mycket av solens strålar som möjligt.

Trots att det var vinter så var platsen alltid bar och gräset ständigt grönt.

Han åt ett bröd bakat på gruvsvamp och örter med en skål varm hjort gryta.

Mätt och iallafall delvis belåten lada han sig ner i gräset och njöt av solen som tog bort den värsta kylan från grottan.

Ulliga moln drog så fridfullt över himlen att han för ett ögonblick glömde allt om krig.

Dwarg harklade och kallade på hans uppmärksamhet.

Motvilligt ställde sig Berg upp.

-Vi behöver mer Siljen, sa Dwarg och stövlade iväg.

Berg suckade.

Så mycket för den vilan.

Han slängde en längtansfylld blick på solen och gick ner till gruvan igen.

 

Lady

28 maj 2013 13:04

är som jag alltid sagt .. jobb jobb bara jobb .. ingen vila ingen ro *s*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Kommer snart!     5e Oktober 2018           Från och med 5e Oktober 2018 finns den på följande ställen   cdbaby   Spotify   YouTube Music   Google Music Store   Apple iTunes   Amazon Mp3   *** ...

    More Peace       NOmore Pieces     

Man behöver inte alltid vara död för att vara ett spöke. *** Bara för att ens röst inte hörs innebär inte det att man inte skriker. *** Det kostar inget att lyssna. *** En kram botar så mycket mer än man tror. *** ...

Jag står och stryker över hans nakna bröstkorg. Vi ska få besök. Jag kan inte vara mer glad. Dom har aldrig hälsat på oss tidigare. Det ska bli så spännande. Jag hoppas att dom tycker om mig. Han avslutar samtalet. Jag vänder upp huvudet för at...

    Bättre att pissa i stuprännan *** än att *** Skita i stekpannan !   önskar ett alldeles härligt underbart 2018 :) ...