I Tingsjöborg öppnades dörren till mötet en sista gång.

-Prins Maarakhus från Yss med följeslagare, förkunnade en röst.

Det var honom dom övriga hade väntat på.

Nu var medlemmar från alla kungahusen samlade.

Alla blickar var riktidade mot prinsen som var i 30års ålder och hans följeslagare.

Man hade väntat sig Kung Nasadeth men pågrund av hög ålder och sjukdom hade han valt att skicka sin son istället.

Sonen var ändå tänkt att krönas som kung inom några år.

Ingen presentation behövdes av hans följeslagare.

Ingen hade nånsin sett henne men alla visste vem hon var.

IsaMabirse. Sannings läsare.

Hon var som vanligt klädd i en prästliknande lång kappa med en huva som helt dolde hennes ansikte.

Den var gjord av dubblått siden kantad med guldbroderi och insidan fodrad av vinröd Mekhar bomull.

Det var tydligt att hon skattades högt av det Yssiska kunga huset.

Men vem hade inte skattat en sanningsläsare högt?

Ingen som fanns i rummet kunde komma med en lögn utan att hon kunde läsa det.

-Jag ber om ursäkt för min sena ankomst, sa prins Maarakhus och bugade sig på sitt folks manner med händerna på axlarna för att visa drottningen respekt. Tyvärr missbedömde vi i vilket skick vägarna skulle vara efter vårfloderna.

Drottning Leanett av Tingsjöborg lyfte på handen.

-Det är inget du behöver be om ursäkt för prins Maarakhus, vi hade räknat med förseningar efter vinterns hårda stormar. Våra utsända visste ni var på väg. Slå er ner och ta ett glas örtkryddat Ker vin. Ovanligt lyckat för att vara så här tidigt på säsongen sa hon.

-Tack sa prinsen och dom satte sig ner.

IsaMabirses vinterskata flaxade med vingarna men kom snart i ordning när hon hade satt sig ner.

Huvan dolde fortfarande hennes ansikte.

Vinterskator är inte jätte vanliga men att dom hade funnits sin väg till Yss var rent spektakulärt.

Vinterskator trivs bäst i skog med kyliga temperaturer och borde därför inte trivas i Yss till stora del varma ökenlandskap.

Skatan tittade sig omkring i rummet med sina isblå ögon.

Mötet kunde börja.

-Vi är samlade här, började drottning Leanett för att disktuera hur vi ska förhålla oss kring det stundade kriget. Jag vill veta alla era farhågor, funderingar och planeringar. Det är av yttersta vikt att vi sammarbetar om vi ska ha en chans mot denna okända ondska.
 Hon lät blicken vadra över var och en i rummet.

-Vem vill börja? frågade hon.

-Jag kan börja,sa prins Maarakhus och reste sig ur stolen. Jag vet dom flesta av er känner till mitt land, började han.

Vi handlar framförallt med tyger, kryddor, parfymerade oljor och vin.

Dom andra nickade. Detta var inget nytt. Yss var känd för sina förträffliga varor. Och deras höga pris.

-Men vi är oxå på utkanten av riket och har Gränslandshavet inom synhåll från vårt rikes gränser.

Dom andra nickade igen. Gränslandshavet var alla ynlingars dröm och alla föräldrars mardröm. Ingen hade nånsin seglat ut i gränslandshavet och nånsin setts igen.

Gränslandshavet var havet för döden.

-Vi har alltid levt i respekt för havet, fortsatte prinsen. Vi har lärt oss farorna och håller oss därför till kusten för att inte förlora fler av våra skepp eller mannar. MEN, sa han och höjde rösten. Det är nånting på gång. Dom senaste månaderna, ja allt sen det stora mörkret (se striden) så har havet vart lugnt som den blankaste spegel.

Nu började dom övriga i rummet mumla. Aldrig förr hade man hört om ett spegelblankt hav och framförallt inte Gränslandshavet med alla dess klippor och undervattens strömmar.

-Inte nog med detta, fortsatte prinsen och höjde armarna för att tysta rummet. Inte nog med detta så har det börja flyta iland kroppar.

Nu blev stämmningen i rummet så upprörd att han inte kunde göra sig hörd på flera minuter.

Ett gällt kraxande fick dom att tystna.

Snöskatan flög ett varv runt rummet och satte sig hos sin ägare igen.

-Det är en ondska i luften, fortsatte prinsen. Och en stank av död. Min far är sjuk och börjar bli till åren så det är upp till mig att skydda riket. Men Hur? Med dom orden satte han sig igen.

Drottningen höjde armarna och tittade ut över bordet.

-Vi är alla skakade av vad prins Maarakhus hade att säga. Jag tycker vi tar några minuter för att samla oss innen vi fortsätter mötet.

Det skrapades när stolar flyttades och man lämnade rummet.

Kvar på IsaMabirses stol låg ett långt ensamt hårstrå som var lika vitt som nyfallen snö.