Efter några minter samlades man åter runt bordet för att fortsätta mötet.

Drottningen höjde sina händer.

-Innan vi fortsätter detta allt för viktiga möte är det lika bra vi får en distraktion ur vägen. Hon tittade på IsaMabirse. Du är en sanningsläsare.

-Ja drottning, sa IsaMabirse med sin hesa skrovliga stämma.

-Du kan alltså säga om någon av oss ljuger.

-Ja drottning.

-Kan du läsa tankar?

-Nej drottning.

-Så du kan alltså bara säga när någon ljuger men inte om vad? Förstår jag dig rätt då?

-Ja drottning.

-Det låter som du då har stor makt, sa drottningen.

-Nej drottning, sa IsaMabirse tydligt.

-Inte?

-Nej drottning.

-Kan du förklara dig?

-Jag kan se när någon ljuger, sa IsaMabirse. Men jag kan inte se om vad. Men själv är jag tvingad att säga sanningen om någon frågar mig.

-Du måste tala sanning om någon frågar dig?

-Ja drottning.

-Åt vem som helst?

-Ja drottning.

-Så om vem som helst frågar vad du tänker så måste du säga sanningen?

-Ja drottning.

-Inte ens en vit lögn?

-Nej drottning.

-Vad tänker du på nu?

-Koskit, drottning.

En våg av mummel hördes i rummet.

Vilken fräckhet.

-Ursäkta?

-Du frågade vad jag tänker på och jag tänkte på koskit drottning.

-Förklara dig.

-Jag måste säga sanningen om någon frågar. Vad jag än tänker så hade jag vart tvungen säga sanningen, oavsett om det hade vart nåt trivialt eller nåt av vikt för min prins kungarike eller nåt av vikt bara för mig själv. Jag var nästan helt säker på att du skulle fråga vad jag tänkte, så för att behålla rätten till mina tankar, rätten till mig själv om du så vill, så tänkte jag på det första jag kunde komma på. Och då blev det..

-Koskit, fyllde drottningen i.

Mummel hördes bland dom övriga i rummet.

Sanningsläsarens gåva var mer en förbannelse insåg dom.

-Vi inser hur svårt det måste vara för dig att inte ha rätten till dina egna privata tankar, sa drottningen. Så vi ska försöka i högsta möjliga mån visa dig respekt och fråga så få frågor som det bara är möjligt.

-Tack drottning.

Drottningen tittade runt i rummet och såg var och en av dom övriga i ögonen.

-Jag hoppas nu att alla har förstått att IsaMabirse INTE kan läsa tankar så ni får alla ha erat privatliv i fred, inte behöver vi heller oroa oss att hon springer prins Maarakhus ärenden, sa drottningen. Eftersom IsaMabirse inte kan ljuga så är det bara vi frågar henne om nåt är oklart. OM det går bra för henne, fortsatten hon och tittade på IsaMabirse.

-Det går bra drottning, beroende på frågorna.

-Vi ska naturligtvis göra vårt bästa för att inte inkräkta på varken IsaMabirses privatliv eller prinsens affärer.

Drottningen tittade än en gång utöver rummet.

-Är något ni alla känner er bekväma med?

-Ja drottning, hördes unisont i rummet.

Även Maarakhus röst var bland dom.

-Är detta okej även för dig? frågade drottningen.

-Alla svarade sanningsenligt så jag är nöjd och tacksam drottning.

-Då är det dags i fortsätter mötet, sa drottningen.