Tiden i grottan gick både fort och långsamt ibland.

Vissa dagar kunde hon inte förstå vad hon gjorde där, var allt ett fruktansvärt misstag? borde hon ge sig av?

Andra dagar bara visste hon att det var precis där hon skulle vara.

Men VAD hon skulle göra där, vad hon skulle lära sig vara svårare att lista ut.

Men hon var där.

Och hon skulle stanna.

Hon kunde inte svika sin familj, sin by, Bengt eller den stora älvmodern.

Den stora älvmodern.

När hon tänkte på henne så kände hon sig tryggare.

Den stora älvmodern hade inte skickat iväg henne om det inte varit nödvändigt.

Så hon skulle stanna här tills hon hade lärt sig vad det nu var hon skulle lära sig här.

Grottan var riktigt trevlig så det gick ingen nöd på varken hon själv eller Best.

Det fanns gott om villebråd så ingen av dom skulle behöva svälta.

Det var en vacker plats.

Dom tillbringade dagarna med att göra små upptäcktsfärder eller bara sitta och titta på naturen.

Hon blundade och andades.

In och ut.

In och ut.

Ett djupt andetag och så höll hon det.

Och så andades hon ut och öppnade ögonen.

Det var som om nån hade tagit en filt från hennes ögon.

Som om något hade hindrat henne från att se hela livet men nu såg hon.

Hon skulle kanske aldrig till fullo kunna förklara vad exakt det var hon såg men det var som om hon kunde se helheten.

Allt hade ett samband.

Precis som hennes far hade försökt förklara för henne när hon var liten.

Det var nu inte så att hon såg vart enda liv som fanns i skogen men hon kände närvaron av dom.

Djuren som låg i ide och snart skulle börja röra sig oroligt eftersom våren var på väg.

Snön hade redan börjat sjunka undan och hon kunde känna temeraturen ändras.

Men det var inte bara det.

Hon kände hur naturen liksom vaknade.

Hon kunde nästan se hur livet pulserade där inne i jord och mull.

Hon log för sig själv.

Hon kände sig fri.

Best som kände av hennes glädje skuttade runt i snön.

Hon skrattade åt honom och kastade en snöboll som han fångade.

Sen såg han så förnärmad ut när den gick sönder direkt när han bet i den.

Hon skattade ännu mer.

Best rusade fram till henne och kastade sig i hennes famn.

Stor som han är slog han förstås om kull i snön (vilket säkert var meningen oxå) och dom rullade runt i snön och skrattade och bara njöt av livet.

Men en tanke grodde ändå lite oroligt inom henne.

Denna nya kunskap.

Hur skulle den kunna hjälpa?

 

najad85

11 juni 2013 18:01

Spännande historia, särskilt den delen då man inte vet om Hagar ska hinna eller inte. Dessutom väntar jag med idel nyfikenhet på att få veta mer om den ondska som finns. Genom att inte avslöja den så tidigt så bygger du upp en förväntan och spänning om vad som komma skall =) Bra skrivet fortsätt så!

 

Lady

12 juni 2013 09:10

helt fantastiskt .. kan se bilden framför mig ... Best och Liv lekande i snön *ler* ... väntar på fortsättningen :)

Kram

 

Lady

12 juni 2013 10:53

kan se framför mig hur Liv och Best leker i snön *ler*

Kram

skrev en kommentar innan men den kom tydligen inte med

 

Born

12 juni 2013 12:07

spännande tittar in här så fort jag får tid ...kan knappt vänta på fortsättningarna
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Kommer snart!     5e Oktober 2018           Från och med 5e Oktober 2018 finns den på följande ställen   cdbaby   Spotify   YouTube Music   Google Music Store   Apple iTunes   Amazon Mp3   *** ...

    More Peace       NOmore Pieces     

Man behöver inte alltid vara död för att vara ett spöke. *** Bara för att ens röst inte hörs innebär inte det att man inte skriker. *** Det kostar inget att lyssna. *** En kram botar så mycket mer än man tror. *** ...

Jag står och stryker över hans nakna bröstkorg. Vi ska få besök. Jag kan inte vara mer glad. Dom har aldrig hälsat på oss tidigare. Det ska bli så spännande. Jag hoppas att dom tycker om mig. Han avslutar samtalet. Jag vänder upp huvudet för at...

    Bättre att pissa i stuprännan *** än att *** Skita i stekpannan !   önskar ett alldeles härligt underbart 2018 :) ...