Hur säger man till nån på tal om ingenting.. Jag vet att det finns ett liv efter döden för jag kan se döda?

Jamenar, även om nu vi konstnärer har ett "friare" sinnen än kanske andra och även om dom var mina bästa vänner så.. Tja... Man kan inte tro på allt.. Hur bra vänner man än är.

Dessutom var det ju inte som att jag såg döda eller hämtare varje dag eller nåt.

På dom åren som hade gått mellan vårt första möte och när jag delade lägenhet med Hanna och Harriet hade jag bara sett hämtare en handfull gånger.

Jag vet att både Hanna och Harriet misstänker nåt. Dom har ju inte kunnat undgå att se att jag ibland verkar titta på nåt som inte finns hur diskret jag än försöker vara.. Det är nackdelen med att känna nån riktigt bra. Det är nästan omöjligt att ha hemligheter för varandra. Men är man riktigt goda vänner så respekterar man oxå behovet av "hemligheter" en privat sfär om man så vill.

Och det gjorde dom..

Jag visste att dom skulle lyssna om jag ville prata och dom visste att ville jag prata skulle jag komma direkt till dom.

Det var ju inte som att jag och mannen utan ansikte (jag kallade honom Jason i mitt huvud, för att hans ansiktslösa ansikte fick mig att tänka på jason från fredag 13, kanske inte så smickrande men men..) träffades för en fika eller nåt.

Nästa gång jag träffade honom och fick prata med honom så hade det gått säkert 5år.

En tjej på skolan tog livet av sig.

Hon hade vart mobbad under flera år och trots att vi försökte hjälpa henne så orkade hon inte tillslut utan tog en näve piller.

Många tyckte förstås att det var sååå tragiskt (och ändå hade dom inte gjort nåt medan hon levde) medan andra tyckte att hon var feg som tog den lätta vägen ut.

Det gjorde mig så förbannad att jag nästan kokade över.

Mobbar patrasket hade inte ens vett nog att se d minsta skyldiga ut till d dom hade gjort.

Harriet blev så jävla arg när hon hade hört dom skämta om den döda tjejjen att hon gick fram till den sk ledaren, Spottade honom i ansiktet och undrade om han var nöjd nu... Och att han egentligen skulle sitta i fängelse för mord.

För det var så vi såg på det.. Det må ha variet hennes eget beslut att ta sitt liv.. Men det var dom som fick henne dit.

Dom kunde lika gärna ha tvingat i henne pillren.

Dom mördade henne.

"Ledaren" hade kastat en överlägsen blick på Harriet och sagt om hon fick lite kuk i sig skulle hon inte vara en sån fjollig kärring.

Efter det var hans nya smeknamn gluggen.

Nu förespråkar jag inte våld.. verkligen inte.. Men när hon gav honom den där fet högern.. Fan va gott jag mådde. Sry men jag är inte mer än människa.

Vi höll en form av anti våld (hmf) mobbing sorge vaka den natten.

Vi stod där ett helt gäng med tända ljus och sörjde.

Jag tog några glas för mycket och blev lite väl rund under fötterna kanske.

Jag var ledsen arg bitter.

Jag ropade på "Jason". Han kom.

Men då visste jag förstås inte vad jag ville få sagt.

Så vi satt där tysta en stund.

Är det en dödssynd att ta livet av sig? frågade jag tillslut. Tog hon den lätta vägen ut? Kommer hon till himlen?

-Varför skulle det vara en dödssynd att ta livet av sig? Det är inte alls fegt. Det är däremot en av dom största tragedierna i livet när någon väljer att avsluta livet innan det knappt ha börjat. Men fegt? Den lätta vägen? En av dom absolut största instinkten hos människan är viljan att leva. Vi vill leva! Vi är skapta för att leva. Och sen har vi hoppet.. Människor söker desperat efter hopp även när det verkar vara som allra mörkast. Minsta lilla hopp att klamra sig fast vid. Så hur desperat måste hon inte ha varit för att lämna sin familj sina vänner på det sättet? Vilken ångest måste hon inte ha kännt när hon mycket väl vet vilken smärta hon orsakar? Så att säga att hon tog den lätta vägen ut? Nej det är fel. Om hon kommer till "himlen"?, det är hon själv som avgör sitt öde.. Bara hon kan bestämma det. Hon kan lika gärna välja att hon vill ha en ny chans med livet.

-Hur kan såna som gluggen tillåtas leva? Varför gör ni inget?

-Vad ska vi göra? Vi är inga poliser som säger åt er hur ni ska leva era liv. Ni väljer själva era öden.

-SKA HAN BARA FÅ GÅ FRI DÅ? jag var så arg att jag skrek. HAN MÖRDADE JU HENNE, även om det var hon som tog tabletterna.

-Alla liv har ett värde, sa Jason.

Jag ville strypa honom.

Jason tittade på mig.

Jag var arg.

Han sa inget.

Han bara satt där och väntade.

-Jag vill att han ska straffas väste jag. Jag vill att han ska må lika dåligt som hon gjorde.

-Skulle du må bättre då?

-JA!

-Och på vilket sätt skiljer du då dig från honom? OM du njuter av att han plågas då är du ju som honom.

-Det skiter jag i sa jag.

-Ilska och hat är fullkomligt naturligt. Men att faktist njuta av någon annans lidande.. Är det verkligen den väg du vill gå?

-Just nu vill jag det sa jag tyst.