Konserten hade varit sååå lyckad.

När ljuset hade släkts efter sista låten hade publiken blivit helt galna.

Nu satt bandet och festade i baren och firade att "turnen" var över och imorgon var det dags att åka hem till kära lilla svergie igen.

Hanna höll på att packa ihop det sista av hennes scen prylar med Harriet och jag gick ut.

Kände att jag ville komma ifrån lite.

Blicken jag hade fått av Hanna tidigare hade gett mig en klump i magen som jag inte lyckades bli av med.

Men vad skulle jag säga till  henne?

Jag vet det inte var du som orsakade branden.

Det var ett spöke???

Nog för att hon älskar mig.

Men hon skulle ju låsa in mig och kasta bort nyckeln ifall jag kom med en sån historia.

Och jag hade ju egentligen inte "sett" nån.

Jag hade ju bara "kännt" en väääääldigt arg närvaro.

Vilket naturligtvis låter ännu mer koko.

Jag satt där ensam i mörkret på en bänk när jag ser en vacker ung kvinna komma gående.

När jag tittar närmare så ser hon "fel" ut på nåt sätt.

Hon verkar halta och hennes huvud liksom hänger på nåt sätt..

-R u allright? frågar jag på min knaggliga engelska.

Should i call for help?

-U can see me? Frågade hon men det var egentligen ett konstaterande. Hennes röst lät hes och skrovlig.

VARFÖR FÖRSÖKTE DU HINDRA MIG IGÅR? (ursäkta jag tar mig friheten att översätta samtalet till svenska men jag lovar er.. det blir bättre så här) Hon skrek åt mig.

Jösses det var spöket. Vad gör jag nu?

-Du hade kunnat skada nån, försvarade jag mig.

Du skadade nästan mina vänner för att inte tala om mig och publiken.

-Det var bara en som behövde oroa sig för mig! OCH DU FÖRSÖKTE RÄDDA HONOM!

-Vad skulle jag göra? Låta dig döda honom?

-Varför inte. HAN hade inga problem med att döda MIG! Hennes ansikte förvreds i ett hatiskt leende.

Men nu kan han inte skada nån igen.

-Är du säker på att det var han? Korkat jag vet men jag hade redan kastat ur mig frågan innan jag tänkte mig för.

-OM jag är säker? Hur jävla dum får du bli? Det är väl klart jag är säker. Du tror inte man minns när nån dödar en????

-Du hade kunnat skada flickan oxå, påpekade jag.

Hon fnös.

-Inte mer än vad HAN skulle ha gjort ifall jag inte hade stoppat honom.

DU VET INTE VAD HAN GJORDE MOT MIG!

Hon kom närmare.

Plötsligt är det som om nån sliter av hennes kjol.

Hennes trosor går sönder.

Ansiktet kastas plötsligt åt sidan och hon blöder från munnen.

Hon kvider. Eller är det jag som kvider?

Hennes jacka slits av så hårt att jag tror att hennes arm ska gå av.

En osynlig kniv skär av hennes bh mellan kuporna.

Uppenbarligen var han inte försiktig för det började rinna blod.

Det här händer inte.

Jag började må illa.

Under vad som verkade en livstid fick jag se hennes vackra unga kropp och själv förvandlas till nån sorts Jag vet inte vad jag ska kalla det.

Men det var ohyggligt.

Hur kan man behandla nån så här?

Det började rinna blod längs insidan av hennes lår.

Fler knivsår dök upp.

Vid ett tillfälle verkade någon ha använt henne som en kombination av askkopp eller fotboll.

Nya sår och blåmärken dök upp allt eftersom.

Hon kom närmare och närmare.

Tårarna rinner längs mitt ansikte.

Jag kan knappt andas.

Hon måste ha varit så fruktansvärt rädd.

Jag sträcker ut min hand till henne men hon slår bort den.

Hon blänger på mig och tvingar mig att se ändå till slutet.

Jag ser två fruktansvärda märken dyka upp på hennes hals..

Det är händer.

Herregud.. Nån stryper henne!

Jag klarar inte mer.

Det smakar galla.

Jag kan höra hur hon rosslar.

Hon kämpar för att kunna andas.

Hennes ögon blir röda medan ansiktet får en obehaglig lila ton.

Hon klöser efter osynliga händer.

Jag kan höra hur fort hennes hjärta slår.

Det ekar i huvudet.

Sen slår det allt långsammare.

Jag kan höra henne flämta.

Och sen är det tyst.

Hon faller ihop i en hög på marken.

Det ser ut som om nån sparkar henne i bröstkorgen.

Hon får en spottloska i ansiktet.

Jag kan inte röra mig.

Jag känner mig förstenad.

Med ryckiga rörelser ställer hon sig upp.

-Han lät mig ligga som ett dött djur i en buske.

-Men polisen då? Det bultade i mitt huvud.

-"Men polisen då?" upprepade hon med en fnysning.

Dom sa till mina föräldrar att jag säkert hade rymt hemifrån.

-Har ingen hittat dig?

-Det är ingen som har brytt sig om att leta..

-Dina föräldrar då?

-Ja? Mina FÖRÄLDRAR DÅ? Hon skrek. Dom tror att jag har lämnat dom! Mamma gråter på nätterna och pappa är arg för att jag har gjort detta mot dom.

-Du kan inte nå dom? Jag tänkte att kunde hon nå mig så kanske hon kunde nå dom?

-Dom hör mig inte. Hon lät sorgsen.

-Vet du vart du finns? Jag kan ringa polisen och säga vart dom kan hitta dig.. Jag kan säga att du var med honom.

Hon sa inget men jag fick en adress i huvudet.

-Jag ska ringa polisen. Jag lovar.

Hon tittade på mig och sa inget.

Plötsligt känner vi hur luften tjocknar omkring oss.

Huvudet bultar lika hårt som om jag hade varit i en av Harriets trummor nu.

Fyra hämtare kliver fram.

Hon tittar trotsigt på mig.

- JAG ÅNGRAR INGENTING!

Sen för dom bort henne.