Snart var skolan slut och vi sjöng om studenten och framtiden.

Jag vet inte om nån hörde våran bittra underton och ironin som dröp när vi sjöng om hopp och liv.

Men nu var ett kapitel avslutat och ett nytt skulle ta sin början.

Vi hade pratat och bestämt oss för att åka till england över sommaren.

Harriet och hennes Don't shoot the rabbit hade fått några spelningar och eftersom jag och Hanna hade hjälpt till (jag hade ritat "skivomslaget" och affisherna och Hanna hade gjort endel kulisser och effekter) så beslöt vi oss för att haka på.

England var en upplevelse.

På nätterna var det spelningar och festande och på dagarna åkte vi runt och tittade på gamla slott och shoppade.

Och som vi fotade. Jag ler bara jag tänker på det.

Mina foton inspirerade min lillebror så pass att han beslöt sig för att studera  arkitektur och historia och fick faktist stipendium för att studera i england och så småningom flyttade dit.

Det blev en förändringarnas sommar.

Mina affischer och skivomslag gav mig praktik på ett mindre bokförlag (praktik och praktik.. slaveri är nog bättre ord haha) men det gav mig mitt nuvarande jobb.

Hanna och Harriet beslöt sig för att förlova sig.. Dom valde (ursäkta mina missar nu) en vacker ring (alltså en åt dom var) i form av händer som höll i ett hjärta.. Den har ett speciellt namn men minns aldrig vilket. Och beroende på vilket håll hjärtat pekade så var man singel eller "upptagen".

Det var så vackert.

Jag hade inte sett jason nåt sen den där kvällen och jag funderade om "hans sort" var bundna till ett visst land eller ort eller så.. OM en svensk hämtare åker utomlands, kan den språket där automatiskt då?

Vilka funderingar jag får ibland..

Men allt var nu inte så frid och fröjd som det kanske låter.

Det är stor skillnad på hur saker fungerar i england och sverige, inte minst musik/krog branchen.

Så det blev endel dispyter. Och jag måste erkänna att höra Harret föra en het diskussion på ENGELSKA var blad d roligaste jag har hört.. Jag var faktist tvungen gå ut för att inte börja skatta.

Sen sov vi ju på vandrar hem oxå.

Bara det var en upplevelse i sig.. Vi tre delade rum.. Inte så kul som det kanske låter.

Lite flirtande med dom engelska pojkarna blev det oxå men inget allvarligt.

När det kommer till krita är jag nog i första hand en relations tjej..

En spelning höll dock på att sluta riktigt illa.. Både för oss och för publiken som var där.

Dom var i full gång med att spela och publiken var helt ok. Lite stökig som d kan bli på en punk konser men inget allvarligt.

Jag stod i baren och Hanna var bakom kulisserna och förberedde nåt där.

Jag såg en kille gå mot utgången med en tjej som såg aningen för full ut.

Sen känner jag hur det blir som ett tryck i hela puben. Det var som om nån skrek men jag hörde inget. Och ett hat som jag aldrig kännt förut.

Lampor började xplodera runt om oss och det började brinna..

Panik utbröt förstås och jag åkte med strömmen av människor ut genom dörren trots att jag egentligen i första hand ville till Hariet och Hanna.

När jag kom ut och flämtade efter luft och började fundera vad i hela h-vete som hände så hör jag hur tjejjen skriker.

Jag hör inte vad i myllret av andra panikslagna röster och så skrek hon ju på engelska så det var dessutom lite svårt att förstå.. Engelska på tv och engelska bland "vanligt" folk är långt ifrån samma.

Jag förskte ta mig fram för att se vad som pågick.

Jag såg bara glimtar genom alla människor. Men vad jag kunde se försökte mannen/killen dra in henne i en bil och hon kämpade emot.

Sen är jag lite osäker på vad som hände..

Men bilen började rulla och kraschade in i nån form av stolpe och föll över mannen.

Jag bara stod där först och gapade. Jag kunde inte tro mina ögon.

Ring ambulansen skrek jag rätt ut.. På svenska försås.. Call 911 skrek jag sen.. Tänkte att det fattar dom väl iallafall även om dom har ett annat nr.

Men ambulans och brandkår och polis var förstås redan påväg.

Jag försökte ta mig fram mot mannen men någon/någont hindrade min väg.

Jag kunde inte röra mig.

Jag fick bara stå där och se hur mannen dog.

Och när han hade dött var det som om nån släppte mig och jag kunde röra mig igen.

Jag vänte mig om men kunde inte se nåt.

Tjejjen var fullkomligt hysterisk och hade svårt att prata. Jag misstänker hon var drogad.

Jag misstänker att om bilen inte hade börjat rulla, om den inte träffat stolpen, om mannen inte hade dött..

Då hade nog hennes kväll kunnat sluta riktigt illa.

Och jag misstänker även att någon mer än jag visste det.

Och jag misstänker oxå att det var denne "någon" som fick bilen att börja rulla och att mannen dog.

Tack och lov blev det inte allvarliga skador på varken människor eller baren i sig.

Hanna och Harriet och dom övriga i bandet hade klarat sig i princip oskadda (bara några småskador när dom raffsade åt sig sina instrument osv) men vi var alla chockade.

Hanna babblade osammahängande att det kan inte ha varit hennes fel.. Dom effekterna hon hade gjort gick inte på samma säkring som lamporna som hade xploderat.

Harriet var sur för att en av hennes trummor hade gått sönder och behövde lagas. 

För någon annan var det en distpedal som  gått sönder men utöver det.

Änglavakt.

Men det var ingen ängel jag hade "sett".

Så mycket kunde jag säga säkert.