Som jag berättade tidigare så hade jag endel småjobb för olika förlag.

Vissa av dom var dock mer regelbunda så jag lärde känna några som jobbade där.

En dag när jag var på väg upp för ett möte så träffade jag Måns.

Det började med att vi åkte hiss tillsammans och jag var tvungen visa vägen eftersom det var hans första dag som vikarie.

Han skulle vara vikarie åt stackars Martin som hade vart med om en bizarr gym olycka (sjukt rolig om du frågar oss andra) så han skulle vara här i några veckor.

Stackars Martin gillade att hålla sig i form och hade vart på gymmet.

Han hade sprungit på ett löpband när han skulle ändra hastigheten.

Tyvärr så precis när han skulle trycka på knappen så fick han värsta nysningen och aningen tvärstannade maskinen eller tok ökade farten men hus som helst så hade stackars Martin flygit av med en sju jävla fart och ramlat i golvet och så olyckligt (men tack och lov inget allvarligt) skadat båda benen och ryggen och skulle därför vara sjukskriven några veckor.

Hade det bara gällt ena benet eller bara ryggen så hade han mest troligt kunnat fortsätta jobba men eftersom det var båda benen plus ryggen så fick han stränga order om att hålla sig hemma..

Stackarn.. (fniss)

Och det var så jag träffade Måns.

Måns.

Han är lång. (den längsta kille jag har dejtat faktiskt) isblå ögon och såg så där vuxen och mogen ut.

Jag vet faktiskt inte varför han föll för mig eftersom jag är så "tjejjig" istället för kvinnlig som verkade vara mer hans stil, iallafall om man gick på hans utseende.

Men han bjussade på en kaffe som tack för hjälpen med att hitta och vi började prata.

Och vi pratade och skrattade.

Sen blev det middag.

Bio.

Och hans kyss...

Den var varm.

Hans blick var varm.

Hela han var varm.

Han log.

Och jag blev kär.

Och han i mig.

Vi blev snabbt seriösa.

Mamma, pappa och lillbrorsan tyckte han var toppen.

Jag förstår dom.

Varken Harriet eller Hanna kunde riktigt förstå hur jag kunde falla så hårt för honom.

Men dom accepterade honom om än motvilligt.

Jamenar.. Det var ju inget fel på Måns.

Men han var på nåt sätt mer vuxen än vi var, trots att han faktiskt var tre år yngre än jag.

Och det var väl lite det jag kände att jag behövde.

Trygghet, stabilitet, närhet osv.

Dessutom var han väldigt snäll, kärleksfull och omtänksam.

Och väääldigt snygg.

Jag slappnade av för första gången på länge och njöt av livet.

Jag såg ett och annat spöke och en och annan hämtare.

Men iregel lämnade dom mig ifred och jag lät dom vara.

Jag såg Jens oxå.

Vi pratade ibland.

Utvecklade en sorts vänskap.

Men allt eftersom det blev allvar mellan mig och Måns så såg jag allt mindre av Jens och tillslut var han borta ur mitt liv.

Jag saknade honom.

Men jag och Måns var kära och lyckliga.

Han hade förstås slutat som vikarie för länge sen och jobbade nu på sin vanliga firma. (Alltså han och Martin kände varandra redan innan Martins olycka så Måns kom dit som en tjänst till Martin).

Tyvärr bodde Måns typ 10 mil bort och med våra arbetstider så var det inte så lätt att umgås.

Men vi hade helgerna, och det finns ju alltid telefon.

Dessutom gillade Måns att skriva brev.. Något som jag alltid har älskat.

Inget fel med ett romantiskt sms eller samtal eller mail. Men nog är det ändå nåt alldeles extra när man öppnar ett brev från den man älskar.

Vi började prata om framtiden.

Att hoppa mellan började bli allt mer slitigt på vår relation för att inte tala om hur dyrt det blev.

Vi ville ju ungefär samma sak i livet.

Nåt som vi var fullkomligt överrens om var att vi båda ville ha barn. Och gärna mer än ett.

Måns hade vart ett ensamt barn och alltid önskat sig en bror eller syster så han hade alltid vetat att han ville bli pappa när tiden var inne.

Och jag har ju alltid älskat barn.

Så vi kände oss redo att ta klivet in i vuxen världen.

Det var dags att flytta ihop och skaffa familj.

Och jag var så lycklig.

Pusselbitarna verkade äntligen falla på plats.

 

Lady

29 mars 2013 11:36

*ler* ja den kärleken .. har själv varit där ju

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Kommer snart!     5e Oktober 2018           Från och med 5e Oktober 2018 finns den på följande ställen   cdbaby   Spotify   YouTube Music   Google Music Store   Apple iTunes   Amazon Mp3   *** ...

    More Peace       NOmore Pieces     

Man behöver inte alltid vara död för att vara ett spöke. *** Bara för att ens röst inte hörs innebär inte det att man inte skriker. *** Det kostar inget att lyssna. *** En kram botar så mycket mer än man tror. *** ...

Jag står och stryker över hans nakna bröstkorg. Vi ska få besök. Jag kan inte vara mer glad. Dom har aldrig hälsat på oss tidigare. Det ska bli så spännande. Jag hoppas att dom tycker om mig. Han avslutar samtalet. Jag vänder upp huvudet för at...

    Bättre att pissa i stuprännan *** än att *** Skita i stekpannan !   önskar ett alldeles härligt underbart 2018 :) ...